Fast egentligen är det tragiskt. En kampanj om en sittande borgmästares vara kvar eller inte. I Peru finns möjlighet att genom namninsamlingar kunna avsätta borgmästare och kommunstyrelser – eller rättare skrivet, genom namninsamlingar kräva förtroendeomröstning. I fallet med staden Lima behövdes 400 000 namnunderskrifter och eftersom döda och utflyttade skrev under så fick kampanjen de underskrifter som behövdes. Evangeliska sekter mobiliserade för att de inte gillade borgmästarinnans “En stad för alla” politik (läs; även LGBT har rättigheter). Maffian bakom stadens trafikkaos (240 000 taxin i en stad på 8 miljoner invånare – innebär att taxi är billigt, men omständligt och blockerar trafiken, då taxameter inte används och varje kund förhandlar i en halv minut med taxichauffören medans trafiken bakom bromsas upp. Allt detta började under presidentdiktatorn Fujimoris tid när han sparkade 1000tals statsanställda,och släppte loss regleringar om import av begagnade bilar och taxitillstånd. Så fick du sparken – kör taxi!)… alltså maffian som reglerar minibussar – vill fortsätta styra enligt djungelns lag och det vill borgmästarinnan stoppa. Så även de började samla namn. Likaså maffian bakom en oreglerad grönsaksmarknad i centrala Lima. En marknad som nu borgmästarinnan har stängt för att handeln ska fungera från en modern, kontrollerad marknad i stället.
Och slutligen – bakom hela kampanjen står partiet som innehade förra borgmästarposten – Luis Castañedas Solidaridad Nacional. Han misslyckades totalt i presidentvalet, eftersom han knappast var känd utanför huvudstaden. Han hade hög popularitet under sitt mandat. Mannen som byggde och byggde. Invigde byggen stup i kvarten. Men alltmer uppenbart var att byggen kostade mer än budgeterat. En central busslinje – Metropolitano – skulle invigas 2005, men invigdes 2010 och kostade nästan dubbelt så mycket som beräknat. Den nerbrunna stadsteatern byggdes upp – dyrare än planerat och invigdes- fast den inte var färdigbyggd. Den allra största skandalen under hans borgmästeri var blufföretaget Comunicore som staden betalade pengar till – för at hantera en skuld som staden hade (!) inte till Comunicore utan till ett annat företag. Och de pengarna försvann. Borgmästarens parti delade lokaler med Comunicore, men säger att något samband inte finns…
Byggen målades i partiets färg gult – (men hallå det är ju kommunens färg, sade de) – byggen döptes efter partiets namn (men hallå partiet heter ju inte Solidariska Trappan eller Solidariska Sjukhuset, svarade de…).
När den nya borgmästarinnan började rota i den tidigares affärer, startade kampanjen för att avsätta henne.
Trots att den förre borgmästaren när han förlorade i presidentvalet, skrev på Twitter att han respekterade folkets vilja. Det tycks han nu ha glömt.

Så nu rasar en strid i Lima mellan de som vill avsätta och de som vill att borgmästarinnan ska sitta mandatperioden ut. Och det är nu som det roliga – eller sorgsna – börjar. De som vill behålla borgmästarinnan har f d president Lulas spindoctor som stöd. Han är argentinsk brasilianare – Luis Favre – och då rasar Solidarid Nacional och säger att de borde ju anlita peruaner! Och själva hade de en venezulansk konsult i valet 2011.
Det är nu som de som vill avsätta borgmästarinnan kräver att de andra ska redovisa sina inkomster – vilket de själva inte har gjort fast de har kampanjat i över ett år.