…. på flygbolaget. Hans flyg är inställt. Därav raseriet.

Han kommer från det lilla landet som tillsammans med det stora landet bombat ihjäl över 100 flickor i en skola.

Men han är arg på flygbolaget.

Flygbolaget som ställt in hans flyg för att skydda honom och flygplanet.

Det är frukost på det ombyggda hotellet. Det är där han väsnas.

Jag bodde här för sisådär 10 år sedan. Minns en hotfull badrumsvåg som hotade med att avslöja min vikt. Minns en tvär trappa att släpa upp en väska. Jag minns att jag under den resan köpte en handpumpsespressogrej. Den ligger i en kökslåda.

Nu är hotellet ombyggt. Hissar. Trendig italiensk restaurang.

-”Skipper du städning så får du en flaska vin!”

-”Ja tack!”

Uppe på rummet väntar en annan flaska vin.

-”Tack för att du bor hos oss!”

Vandrar.

Förra hotellet har meddelat att jag glömde kvar mitt kollektivtrafikkort i säkerhetsskåpet.

Just det. Den gäller till 20 oktober 2026. Jag tar en promenad dit. Det skiner en sol. Det blir en blöt rygg för jag startar vid 4 C och avslutar vid lunch vid 12 C.

7,5 kilometer senare.

En del åker Vasalopp. Jag vandrar i haschdimma. Inte min dimma. Andras dimma.

Jag spanar in en restaurang. De hotar med Sunday roast. Jag avgår.

En annan restaurang. Förvirrad stress service. Men Negroni och Steak frites fungerar.

Hem i morgon.

Men säkerligen får jag stå ut med skrikaren vid morgondagens frukost också.

Under tiden saknar jag Mor och Son Labrador