-“De har ceviche på menyn! säger peruan 1 till peruan 2.

Vi är på Village Market
-“Äntligen något som liknar Jockey Plaza!!” säger peruan 1.
Restaurang Seven.
Nästan tom.
Snabb service.

Peruan 2.
-“Men du vet hur det är med ceviche utanför Peru! Man vet inte vad man får..
Jag invänder;
-“Jag har fått dålig ceviche också i Peru…
Både peruan 1 och peruan 2 tittar på mig som om jag hade precis landat från ett flygande tefat.
De skakar sina huvuden och dyker ner i menyn och enas om att man inte ska äta ceviche utanför Peru.

Jag är veteran med 2 månader i Nairobi.
Peruan 1 har varit här i 4 dagar. Peruan 2 i 3 dagar.
Peruan 2 behöver bostad, bil – ja allt det där som nya utlänningar i Nairobi ägnar 75% av sin vakna tid åt.
Var bo?
Var finns gym?
Men hu så dyra alla bilar är.
Hur säkert är det här?
Hur mycket ger man i dricks?
Ger man dricks till en taxichaufför?
-“Nej.”

Men peruan 2 har en annan idé. Föräldrakooperativ skola i miniformat i någons hem.
Men han har inte fått andra föräldrar att nappa på det.
Efter tre dagar.
-“Ge inte upp!”
Men så är ju frågan om hur barnen ska få utbildningscertifikat.
-“Det hade jag ju inte tänkt på..
Men tanken är god.
I denna avlägsna stad.
Eller långsammatrafikstad.
Att frakta barn till en skola och sedan åka till jobbet handlar inte om minuter utan om timmar.
Skola i hemmet.
Jag gillar idéen.