Jag vandrar runt i en eftervalsvaka. Ett affischerat Köpenhamn.

Det blåser motvind vart jag än går. Även i politiken där det inte blev nån självklar segrare. Förutom möjligen fröken Sengångare och herr Konstig. Jag ska ta reda på hur det gick för dem.

Jag driver runt. En kaffe. Utan cigarett. Fast jag är i Danmark.

Jag äter smörrebröd. Dricker två ”lille”. Den ena ”lillen” – eller den andra egentligen – smakar schampo fast den skulle smaka aprikos. Den första smakar fänkål och det ska den göra. Smörrebröden på Norrlyst smakar som smörrebröd ska. Perfekta.

Jag får medvind. Går genom en park. Ett team vill intervjua mig., Om löpning. Jag säger att jag inte löper. De vill inte längre intervjua mig.

På andra sidan parken. Ett museum jag inte har besökt förr. Det är det bästa museet. All fantasi blommar. En anställd frågar om jag vill beskriva en tavla så att blinda kan förstå tavlan. Jag är på vippen att be honom titta på min Instagram men sedan tänker jag att det blir förvirrat för de blinda.

Jag möter medmänniskor. Nordmakedonier. 2045 ska de möta danskarna.

En bär en Sparta-hjälm. I plast. Så var det med det modet. För övrigt låg inte Sparta där Nordmakedonien ligger idag. Men det är fotboll så allt är ursäktat.

Jag går till hotellet. Jag trivs på hotellet. Hotellet ger mig utsikt. Jag ser Barsebäck men googlar fram att det är stängt. Jag kan sova lugnt på 19e våningen,

Jag har gått 7,38 km idag. Trots motvind. Och dagen är inte slut. Än. Mina steg är i snitt 58,4 centimeter säger hälsoappen. Det är på grund av den ständiga motvinden.

Jag ser Köpenhamn genom en Dry Martini.

Jag ska vara här i två veckor.

Och 2 veckor i juli.