Amsterdam

2026 – ett kaninskutt bort

/ Hans Lind / Leave a comment

1 januari ska jag vakna upp i ett neutralt land. 3 veckor med 12-årige Humphrey är nästan över.

Basel. Senast jag var där sov jag på en stoppad halmmadrass som stacks. Ett vandrarhem i ett 1300-tals slott. Det måste ha varit 1981. Tågluff med sikte på Zurich och brevvännen Judith.

Vi träffades en gång senare – 1993 i Mexico. Vi kände inte alls igen varandra i hotellbaren. Jag tyckte hon såg ut som en norsk sjuksköterska. Hon tyckte jag såg ut som en IT-typ.

Nu ska jag väckas i gryningen av Humphrey som vill ut i trädgården. Men värdfamiljen säger att det är ”bara att sova igen efter det”.

Bryssel. Dagen efter Basel kommer den första schäfern jag ska ta hand om sedan favoriten dog. I sällskap med liten hund.

En vecka med dem – och sedan vila. Och så dags för barnen som kommer 5 dagar varje gång deras matte fyller år.

Amsterdam. Februari – 1 vecka. Mor och dotter Labrador.

Ballerup. Påsk och retur i juli. Hund. 2 katter. 3 höns (3 ägg om dagen). Tillbaka till Danmark där jag inte varit sedan 2014 – ett besök med aktivitet som jag bara gjort en gång och aldrig glömmer.

Manchester. Maj. Daisy. 3 veckor med liten hund. I Manchester har jag inte varit sedan 2018 – helgkurs om kooperation. Ett restaurangbesök där alla utom jag svärmade runt ett bord där nån sorts fotbollstränare satt med familj. Men kalvkotletten var god.

Efter Daisy ska jag drälla runt – 3 dagar i Liverpool – 3 dagar i Bath – 3 dagar i Banksys fotspår i Bristol. Hundfritt.

Pencoed. April – juni. 2 hundar i Wales. Där var jag ju bara för 3 månader sedan.

Och så blir det lugnt och oplanerat förutom 10 dagar i Ballerup för familjefadern ska cykla till Paris. Juli.

Pòlis – Cypern. Oktober – november. 2 hundar. 3 veckor. Sandstrand. Kallt hav. Eller Medelkallt Medelhav.

Det är 2026.

Resor – hotell är bokade. Och ombokade – för de 17 nätter jag hade bokat (turistar före eller efter hundarna och katterna och kycklingarna) bokade jag om på Black Friday och se där…. 4807 SEK billigare totalt med den rabatten. Dags för mig att börja tro att Black Friday faktiskt ger rabatt. Det är en rejäl middag med premiumviner på Nathan.

2025 ska inte överträffas. Detta år har jag knappt varit hemma mellan alla vändor till Saffron Walden, Lille, Culemborg, Porcia, Lanjaron, Hindås, Nacka, Newcastle Emlyn, West Byfleet, Redhill, Åkersberga, Skarnes, West Byfleet.

Amsterdam är en fin stad .. från våning 5

/ Hans Lind / Leave a comment

Men därnere. En man med huvan nerdragen kommer springande runt hörnet. Jagad? Förmodligen av sina egna tankar.

Kön ringlar lång och bred. Sex-museet. Den andra kön är ännu längre. Madame Tussauds.

Turisterna vet hur man upptäcker det ”sanna” Amsterdam. På söndagmorgon kryssar jag mig fram mellan utstötta gårdagsmiddagar och människor utan mål och mening men med tom blick tar sig fram eller bak. En stad fylld av zombies.

Men från 5e våningen är allt bra.

Dit når inte marijuanarökarnas andetag.

Våning 2. På Rijksmuseum är fullpackad. 3 lager människor som samlas fram en Rembrandt eller en Vermeer. Våning 0 och våning 1 däremot. Tomma salar. Frid. Tid att skåda de sura minerna från tavlorna,

Nej. Amsterdam ses bäst från 5e våningen. Bottenvåningen är fylld av spruckna drömmar och haschrus och köer till fel museer och pannkaksrestauranger.

Inte en flanerar-stad. Mer en zickzackstad med ständiga överraskningar. Människor som ser sin mobil men inte staden. Människor som stannar upp i steget och blir pågångna bakifrån. Horder av kanalbåtar som tar sig fram genom horder av andra kanalbåtar.

2017. 2025. Det blev mina två sista Amsterdambesök. I maj ska jag till Schiphol för att ta mig till Granada, Spanien – men Schiphol är ju 15 minuters tågresa från Amsterdam. Bra så.

I morgon Italien och Tommy – 1 år – och Belen -11 år- i dryga tre veckor. En timme från Venedig. Jag vet inte så mycket om staden – Pordenone – mer än att jag aldrig hört talas om den tidigare. Allt blir en överraskning. Staden i hemliga lådan-typ.

Att ha roligt i en befästning

/ Hans Lind / Leave a comment

Cul em Borg.

Culemborg. Staden som evakuerades 1995 för floden Lek var inte att leka med då. Men nu har översvämningshinder byggts. Så nu behöver jag inte oja mig för plötslig flykt.

Men det är vatten överallt. Absolut överallt.

Hund och träd delar namn
En häger hägrar – eller vad vet jag? Är det en häger?

Och allt är platt. Att gå vilse är en vana nu den tredje dagen i Culemborg. Min vana att börja vistelse med att klättra upp på högsta punkten för att få en överblick blev att kliva upp på tredje våningen i huset jag vaktar.

Jag såg platta vattenfyllda tak.

I huset till vänster bor det ett start antal folk – de är inhyrda arbetare från östra Europa som arbetar på ostfabriken – Leerdamer. Den ost jag har på frukostsmörgåsen sedan 2019. Nu ser jag dem som står bakom osten.

Till höger en familj med ett barn som kliar Daisy genom spjälorna i staketet.

Hunden heter Daisy. En ettåring vars kropp agerar svajigt dragspel så fort hon ser en annan hund.

Här blir jag i 5 dagar till. Sedan 2 nätter i Amsterdam – för tågstrejken i Belgien är inte färdigstrejkad förrän sista tåget ska gå på söndagkväll.

Hemma två nätter.

Sedan blir det 27 italienska nätter. 2 eller 3 i Venedig och resten i Pordenone – som definitivt inte kan vara lika platt som Culemborg. Dolomiterna.

Min italienska månad. 400% ökning av vistelse i Italien.

I slutet av april återvänder jag till Culemborg – efter att ha varit hemma i 3 veckor (!). Då ska vädret se till att vi kan sitta på en bänk vid nåt av alla de vatten som finns och titta på änder. Och hägern. Om det nu var en häger.

Finns det ett fulare stadscentrum än Amsterdams?

/ Hans Lind / Leave a comment

B11565C3-87CA-486E-BF74-DF3A2670BF22

Rakt framför kungliga slottet väsnas ett nöjesfält. Sockervadden ligger tät över staden.

Vid järnvägsstationen väser droghandlarna. I shoppinggatorna vankas det hampfrö butiker till höger och vänster. Haschdimman ligger tät över gränderna.

Turister cyklar omkull turister. Den gamle amsterdamherren väser -”fördömda turister !” (Så pass mycket holländska förstår jag ).

Mitt i allt kommer en skenande spårvagn men turisten ska ju ta foto på en kyrka först så det gör hon mitt i gatan.

Det är inte ett vackert citycentrum. Det är bara att gå in på shoppingcentret Magna Plaza. Jag gick ut efter 2 minuter.

Det är här man ser det lätt berusade Göteborgsparet i en souvenirbutik – petandes till en vinkande plastfigur föreställande drottning Elizabeth och säger med kännarmin ;-”Margaret Thatcher!”

Men bortanför museiområdet börjar den fridfulla staden. Vondelpark. Änder och gräs och cyklar. Alltså riktigt gräs- inte sånt man  röker.

Duikelmann butiken med allt vad ett kök behöver.

Restaurang ADAM med den mest personliga service av ägaren Arne. Vinkunnig och matkunnig och reskunnig. De små gatorna. Hundarna. Till skillnad från Paris så är hundarna kopplade. Det är väl för att de amsterdamska ägarna springer långsammare.

Rijksmuseum där frid råder – utom framför Nattvakten. Se upp för ficktjuvar liksom. Ja hela innerstaden är ett se upp för ficktjuvar område. Utanför innerstaden är det mer se upp för cyklar. (För övrigt såg jag inte en endaste cykelhjälm)

Så åk till Amsterdam – men stanna utanför centrum.

Vad jag lärde mig på museet

/ Hans Lind / Leave a comment

D4E0DC8B-38BC-4048-ADE4-7BF5DFE10926Måla in en uggla eller två – så visar du på stor klokhet. Picasso hade förövrigt en tam uggla som hette Ubu. Men det hör inte hemma här.

I går var jag på bildning. Varför är det så mycket ugglor instoppade i 15-1600 talskonst? Jo för bildbeställaren skulle visa sig klok. Och det syns ju inte på bild (det var innan man kom på att klokhet kan avbildas meddelat 2 fingrar hållandes upp hakan). Så kör in en eller flera ugglor.  Men i tavlan ovanför hjälper ju inte det. De ser ju inte kloka ut. Vare sig ugglorna eller folket.

0C4B9D9F-CBBD-4B94-AE1C-21FA7288E863Sedan kan man ju erbjuda sin skyddslings dotter ut på äktenskapsmarknaden. Visa hennes axlar och smala midja och – vilket min bildning hindrar mig från att visa – låta hennes ena fot sticka ut under klänningen. Så extremt upphetsande tyckte bildbeställaren.

Sedan har vi den holländske målaren – Marius nånting som gick runt och var sur för att hans tavlor blev dyrare och dyrare och han inte tjänade nåt på det. Mot slutet blev hans verk riktigt bluddriga. Om det var konst eller om hans syn försämrades – vet jag inte. Så bildad är jag inte.

C98685AA-2E08-44E2-9927-1DD0CAC435E1Se där. Vad är det i dimman? Han tog åratal på sig att måla detta.

Sedan är det dags att bli arg.

B11565C3-87CA-486E-BF74-DF3A2670BF22Det är lugnt och stilla och en svävande känsla på museet. Men på håll hörs stormen. Det väsnas och bullras. Kommer närmare.

Nattvaktshelvetet.

Massorna väsnas. De sitter på golvet. De hänger i klasar. Men selfiepinnarna – eller narcissistisk sticks som museet kallar dem – uteblir. De är förbjudna. Heder! Halva museet har tågat hit. De har tömt de andra rummen för att vallfärdas till en tavla som man skar bort kanterna på för att få in den i rummet där den ursprungligen skulle placeras. Var bitarna som blev över finns vet jag inte. Så bildad är jag inte.

Högst upp längst bort har vi 1900 talet. Där vankas det krig – ja det gör det ju under alla andra århundraden också men här är kriget ont. Inte sablar och svärd och guld som under the Golden Age när holländarna härjade på haven.

Härjade och härjade. De felnavigerade också.

48181338-3B4F-4D26-9DAB-A03E88582B5CEtt fartyg lyckades de navigera in på museet.

Visst var de Thåström som inte skulle krossa holländskt porslin?  Det holländska glasen verkar lättare att krossa. Hoppas Thåström inte kliver in på museet.

Och så längst ner långt bort har vi den asiatiska avdelningen. Gudabilder och tempelväktare. Stöldgods antar jag. Och härskarna av Kandy. Som ligger i Sri Lanka. Så bildad är jag. Sen igår.

Jakten på den arga kvinnan

/ Hans Lind / Leave a comment

8BFFB144-6B99-4F1F-B331-951DE023D301

Ny i en stad. Var ska jag äta?

Så här gör jag;

På med Tripadvisor. Kolla de negativa recensionerna på de 5 närmaste restaurangerna. (De är alltid sådär 5% av alla recensioner – klagan är en människas arvedel).

Och självklart finns den där. Restaurangen som får beröm för god mat men där kränkhetsfaktorn är hög. Barnfamiljer som vill dela på portioner. Folk som tar lång tid på sig att bestämma sig. De är kränkta. För ägarinnans och hennes ”pudels” (servitör med glasögon) beteende. För hur hon skäller ut både personal och gäster. Hur hon hånar gäster. Hur hon fjäskar för gäster. De kränktas allsångskör.

Jag går dit. Ser ”pudeln” – han ordnar med ett bord på terrassen. Bra så. Än är jag inte kränkt. Jag ser inte ägarinnan. Hon är väl inomhus och kränker någon. Jag får min pasta. Den är helt underbar. Jag får mitt vita vin. Gott.

Ett amerikanskt par sätter sig vid bordet bredvid. Ska beställa. Och vill byta bord.

-”There are mosquitos here!”

Det är inte myggor utan blomflugor.  Men jag drar efter andan. Byta bord på denna restaurang? Det kan leda till ett utbrott. Men ägarinnan har inte sett detta.

Sedan ser jag henne. Lång. Blond. Bestämd. Inte ett leende i sikte.

Jag är färdig. Betalar. Går. Fram till henne.

-”Such a nice restaurant!”

Hon fäster blicken i mig. Ena mungipan rör sig lite.

-”Thank you” väser hon fram.

Jag blev bara lite lätt svedd.

 

Semestern är slut men resorna börjar

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0698.PNGHemåt. Framme i kväll.

Resa i morgon. Dar Es Salaam för 2 nätter. Sedan en vecka hemma. Och en vecka i Palestina. 2 nätter hemma och en vecka i Casablanca.

Arbete. För Casablanca behöver jag läsa 150 sidor dokument – idag – omkring ACP-EU Cotonou avtalet. För att kunna säga något klokt om det.

Amsterdam var en dimma. Väderdimma.

I Paris hade Marxist Leninistiska Kommunist Partiet precis satt upp sin banderoll när jag lämnade.

I Amsterdam sprang det busslaster med kinesiska turister. De färdas i grupp. De går i grupp.

Schiphol har långsam säkerhet.

-“Har du tagit fram alla vätskor?”

Frågan upprepades tre gånger.

Som om jag skulle bära på vätskor.

IMG_0710En rysk handbollsspelerska har lämnat sin ryggsäck obevakad.

Den är säkert full med vätskor.

Amsterdam – dag 1

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0620.JPGNej. En Amerikan i Paris var inte vad jag ville se inför en helg i Paris.

Istället blev det Eva Green med nånting om peculiar kids på ett barnhem och sedan en kongolesisk läkare i en fransk by och 2 avsnitt av Modern Family och ett sömnpiller som heter Arrival. En lingvistiker som pratade med bläckfiskar från yttre rymden.

Inte bra.

 

Men maten på Kenya Airways var bra. Och  äntligen har de köpt nya filmer. Det var lite rundgång ett tag.

Nu i Amsterdam.

-“Vill du köpa en plastpåse?”

-“Nej.”

Ungefär så.

Hemma efter två nätter i flygplan

/ Hans Lind / Leave a comment

Det börjar med en inhägnad.
Loungen i Lima har ett staket runt halva ytan.
Matttvätt.
Resten av ytan är fylld av människor som stirrar på sina plattor.
Trångt.

Flyget till Amsterdam.
12 timmar.
Sover 6. Byter ställning i de andra 6 timmarna.
Ser Remains of the Day och blir lika irriterad som första gången.
Kontrollbutler.

8 timmar med Kenya Airways.
Babysar till vänster, till höger och framför.
Tysta babysar.
Bra babysar.
Filmtajm.
Nej – efter 20 minuters Philomena så bryts filmen.
Försöker igen.
Samma sak igen.
Och så är resten av Kenya Airways.
Vill liksom men kan inte.

Nu hemma.
Allt är grönt.

Familjeåterförening

/ Hans Lind / Leave a comment

kramare
27 timmars resa väntar. Uppmuntrad av KLMs filmsortiment. Allt jag inte hunnit se och har velat se – listas upp på deras “entertainment” meny.
Hurra!
Men att resa dessa 27 timmar har tagit månader av förberedelse.
Rabiesblodprov på Arman. Görs enbart av laboratorier i Santiago – eller snarare enbart 2 laboratorier där godkänns av EU. Så in med ett chip i nacken på hunden och ett rör med blod.
Blodet skickades via DHL till Santiago och där satt blodprovet fast i tullen i 2 m å n a d e r !
För 2 veckor sedan fick laboratoriet försändelsen.
Och de är tysta.

För 3 veckor sedan bokade jag min resa – med Arman som incheckat bagage på hemvägen.
KLM bekräftade snabbt. Andra sträckans Kenya Airways har ännu inte svarat…
Det visar sig att man inte får föra in hundar som incheckat bagage till Kenya, enbart som “manifest cargo”.
Så fram med en flyttfirma som kan ta sig an att frakta Arman.
Det gick fort.
Men att betala dem var svårare.
Internetbank? –Nja. Vi har inget SWIFT nummer… Men till slut hittade de ett konto de har i Miami så det gick att skicka över pengar.
Under tiden visar det sig att instruktionen som veterinären lämnade om burstorleken – Hunden ska kunna stå upprätt.. inte riktigt stämmer. Det ska vara “hunden ska ha mellan 7 till 9 centimeter från huvudet till burtaket”.
Så en ny bur….
Någon som vill köpa en begagnad hundbur?

Men den som längtar efter något gott får vara beredd på frustrationer.
Och lär sig samtidigt väldigt mycket om att frakta hundar.
Tror jag.