Mitt eget Casa de Papel

/ Hans Lind / Leave a comment

Min gata där poliserna gör ständiga besök

Det är den bästa av drömmar. Drömmen där jag får berätta om en tidigare dröm samma natt. Den sista drömmen börjar med 2 farliga omkörningar. Den första är en bil fylld med dryga skrattande fettkammade typer som tvärsvänger in framför en gående gammal kvinna så hon får tvärbromsa sin gång. Den andra är bilen jag är passagerare i, som kör om de dryga och tvärsvänger framför dem så deras bil välter. Och våran också.

Så det blir till att promenera. In i en skog. En stig.

-”Vad har du gjort i sommar?”

Det är då jag berättar om inbrottet jag var medskyldig till.

-”Men jag kom undan med en varning och slapp fängelse för jag har en oskyldig uppsyn”

Och det är här jag berättar om den tidigare drömmen. I den nya drömmen. Häftigaste drömmen. Jag vet att jag får drömma länge för jag är ledig på fredagen.

Det är ett hus. Ett stort hus med det stora diamanthalsbandet. Vi gör inbrott. Jag känner inte de andra, men åtminstone två av dem har betydligt mindre oskyldig uppsyn än vad jag har. En man. En kvinna. Tatuerade upp över öronen.

Vi hittar halsbandet. Familjen kommer hem med alla sina barn. De blir gisslan. Men larmet går och helt plötsligt är det ett polistält uppställt utanför. Precis som i Casa de Papel. Har man inte sett serien så ska man göra det. Man får fina drömmar. Jag är beviset.

Jag med den oskyldiga minen smiter ut bakvägen. Smusslar mig in i cateringföretaget som servar polistältet. Där går jag runt och häller upp kaffe och brer marmelad på croissanter. Och lyssnar in på polisernas planer. I Casa de Papel är det mycket mer elektroniskt men i drömmen så finns inga gadgets.

Barnen släpps för de gnäller för mycket. De vuxna blir kvar i gisslan. Barnen vill inte prata men de börjar rita. Och …. jädrar .. .de ritar en hund.

En perfekt schäfer.

-”Aha – säger polisen som kommenderar – de har en hund där inne! En hund måste ut och kissa och då tar vi hunden och den som tar ut hunden!”

Och hunden kommer ut. Ensam. Kissar. Lägger sig i gräset. Polisen lockar in den. Och hunden – det är ju Arman – kommer fram till mig. Lägger en tass på min högra axel. Lägger huvudet mot min kind.

Alla poliser samlas runt mig.

-”Känner du hunden?”

-”Nej. Alla hundar älskar mig!”

De tar fram en tax. Taxen skäller på mig. Jag handbojas.

Men jag får bara en varning av åklagaren.

Jag har en oskyldig uppsyn.

Den bästa av drömmar.

Belgiska kyssar

/ Hans Lind / Leave a comment
Assistenten på bilden har väldigt lite med den Belgiska kyssbubblan att göra

I går plingade det till i telefonen. Staten tar tag i Covid-19 spridandet. Det har rusat på de senaste veckorna. Så nu blir det krafttag. Och det är här jag gapar till. Förty tolkningen av den s k bubblan blir en överraskning;

Your ‘close’ bubble – people you cuddle and kiss – will be reduced to a maximum of 3 per person. As that is not per family, everyone can have 3 people with whom the rules of distance do not apply.

Så förutom ens familjemedlemmar så får man alltså kyssa och gosa med 3 andra människor. Fram till fredag är det 5 andra.

Och här framstår helt plötsligt detta land som väldigt promiskuöst. Jag blundar och ser dessa grupphånglande bubblor bakom alla fördragna gardiner.

Jag kommer att se belgarna med andra ögon. Eller så är det hela en feltolkning av vad bubblan innebär.

Eller så är belgarna som min lillasyster som i 11årsåldern skrev:

En kyss är ingen fara

En kyss är inget brott.

Två läppar möts ju bara.

Och herregu så gott.

Fast i det belgiska fallet är det uppenbarligen 8 läppar. Som mest.

Nog om belgiska kyssar. Dags att återgå till hemarbete igen. Det blev en kort tid av kontorsarbete.

Eller tillbaka till belgiska kyssar. Jag borde inte ha googlat och hittat Urbandictionarys förklaring:

Detta är ett märkligt land.

***************************

Och så kom nästa pling från staten. Nyss.

Från i morgon torsdag kl 0700 och en månad framåt så ska alla barer och cafeer stängas.

Restaurangerna får hållas öppna – men maximalt 4 gäster/bord. Om man ska kyssa och gosa med dem har staten dock inte sagt något om.

Näsorna som sticker fram…

/ Hans Lind / Leave a comment

Håll det fysiska avståndet –

Det är unga näsor. De där näsorna som sticker ut. Det är minst en i varje tunnelbanevagn. De som inte kan täcka näsan med den mandatoriska masken. En tuggar tuggummi så frenetiskt så masken glider ner på adamsäpplet. Jag stirrar på dem. Men de ser bara sin skärm.

Annars så är det påmaskat. Och om det fungerar eller inte vet jag inte. Men det är i alla fall något. Något man kan göra. Förty det ökar. Rejält. För 2 veckor sedan var det 2 döda/dag. Nu är det 10. Sjukhusen i Bryssel säger att de har fullt. Upp. 2000 nysmittade/dag i landet. Och med Bryssel som värsta smitthärden.

Så varför åka till kontoret varje morgon? Jo – det behövdes en balans i livet. Att se människor i vardagen. Att rutinerna livet mer. Att se kollegor. På riktigt. Inte på en liten skärm.

Kvart i sju på morgon går assistenten och jag ut för att sniffa på buskar. I mörkret. Vinsten med mörker är att vi kan se in i folks hem. I morse var det klädprovning i ett fönster till höger framför en hiskeligt taklampa som hängde ner nåendes nästan ner i golvet. Till vänster var det gäspningar.

Det är ljumma morgnar. Vandringsvänliga morgnar. Vi sparkar i höstlöven.

******

I övrigt – Sverigedemokraternas budget med 80 miljarder lånade kronor för att få fart på ekonomin när ekonomerna säger att det inte behövs. Alltså är de utlovade 10 000 kronorna ett rent försök till att puffa upp opinionssiffrorna med lite framtida muta. Sverige demokraterna är det parti där sympatisörerna minst litar på vetenskapen. Det märks.

Kristdemokraterna – ”vi måste förbättra sjukvården!” – Ja, gör det i de landsting där partiet är med och styr. Varsågod att börja.

Trump. Väntar på uttalandet – ”ingen har botat sig så snabbt från Covid-19 som jag. Läkarna är förvånade. De har aldrig sett någon motarbeta Kinaviruset så snabbt som jag” Endera sekunden kommer det.

Svarta hål och Nobelpris. Vinna pris för något som ,man aldrig kan utforska – bara kika lite på från håll. Utan att veta vad som finns i hålet. Bara matematisera lite omkring hålets fasoner.

Sen gick vi ut i kvällen. Det vankades mat. Räkkroketterna. Smalt. I munnen. Assistenten fick sitt vatten innan jag fick min öl.

Och när vi var inne på lammkotletterna – feta och fina – så kom emailet från myndigheten. Bubblan är nu 3 istället för 5. Bubblan är de man kan umgås med utan mask. Restaurangbord får bara ha 4 personer – jag tror det var 8 eller 10 tidigare. Arbeta hemifrån!!! Och jag som precis börjat lämna hemmet.

Tillbaka till ovissheten

Och här kom hösten ….

/ Hans Lind / Leave a comment
Veckans bästa nyhetsreportage – SVT Rapport

Skulle behöva sätta mig på en höbal mitt bland kroppsvarma stora grisar. Jag fryser. Det regnar utan ett slut. Det ven stormvindar på taket i natt. Assistenten är varm- men han kramas bara när han vill. Vill jag så går han iväg.

Det är ett förrädiskt regn. Det droppar lite lätt. Ok- vi skippar paraply och regnrock. 57 meter in på vandring med assistenten så kommer störtskuren. För sent att vända om. Bara vandra vidare. Assistenten ruskar på sig. Jag blinkar förtvivlat med kontaktlinserna halkandes runt.

På torsdag upphör masktvånget. Utomhus. Trots ökande antal smittade. Det är barnen. Barnen som smittas. 10-20 åringar är den mest smittade gruppen just nu. Skolorna har öppnat.

På torsdag tänker jag börja arbeta från kontoret igen. Det ska regna på torsdag. Det ska regna hela veckan. Tänkte jag. Planerade jag. Men sedan kom procenten. Jädrar vad dom rusar iväg. Så jag får fundera om jag ska ge mig ut i tunnelbaneriet.

På torsdag återvänder jag till 0800-1700 livet. Uppdraget för Colombia tar slut. Det har varit ett bra uppdrag men livet har stått still. Knappt en ledig kväll, p g a tidsskillnaden. Vaknar varje morgon med inboxen full. Somnar varje kväll med obesvarade e-mail. Nog nu. Tillbaka till vardagslunken. Men oj vad mycket lärande det har varit de senaste 4 månaderna. Men nej – jag trivs bäst i slutna landskap. Min tid som chef är förbi. Att leda andra får vara historia. Det sliter. Särskilt när jag ska vara chef för människor som jag aldrig träffat. Det är som att jonglera bowlingklot.

Tar ett nytt kliv istället. Styrelseplats i ett nätverk där alla vill väl men där den enskildes väl har gått före allas väl. Det blev en spännande omröstning. Dagen före omröstningen ringdes det – ”du ska inte rösta på den eller den!” Jag som tänkte rösta på folk. Inte mot folk. Min rösttanke handlade om – vem skulle jag anlita som hundvakt åt assistenten. Och det blev nog rätt bra. Rösterna var hemliga men man kunde se hur rösterna hade lagts – men inte av vem. Gapade häpet när jag såg att – fast man fick rösta på två – så hade mina motkandidater röster som bara var på dem – inte på någon annan. Min röstoskuld försvann. Att bara rösta på sig själv för att se till att motkandidaterna blir motståndare och får minst en röst färre. Schlagerfestivalfasoner.

Övrigt;

Lyssnar på Söndagsintervjun. Johan Croneman nu. Mona Sahlin förra helgen. Natt och dag. Croneman som öppnar upp sig. Sahlin som stänger in sig. Croneman som gräver inåt. Sahlin som bygger murar. Croneman vinner. Känslan är att Sahlin ställer upp på intervjun för att boken ska ges ut veckan efter. Cronemans bok släpps också – men han älskar intervjun. Generös och öppen. Det är ett samtal jag hör. Intervjun med Sahlin var ett förhör.

Och slutligen. Casa de Papel. Inte visste jag att det var den näst mest tittade serien i Netflix historia. Men efter avslutade 4 årgångar så förstår jag det. Undrar hur mycket den serien har påverkat synen på spanska myndigheter och förtroendet gentemot dem? Och ser denna nyhet och funderar om det är en Papieren Huis på gång i Belgien?

Det är ovanligt tyst idag ……

/ Hans Lind / Leave a comment

Det är den bilfria dagen. Från 0930 till 1900 är bilkörning förbjuden i Bryssel. Men trafiken är farligare än någonsin. Cyklar från alla håll. Rullskridskor. Skateboards. Sparkcyklar. Det brummar inte. Det viner.

På morgonvandringen med assistenten ser vi 3 bilister bli bötfällda. De ser förvånade ut. Så där skrikigt förvånade. Ingen har sagt nåt. Säger de. Med armar, axlar och ögonbryn.

På lunchvandringen ser vi en stor folkskara. Eller två stora folkskaror. Vi vet att den andra skaran får köa för påsar med kokt ägg, vattenflaska, bröd, yoghurt och en plastlåda med ris och kyckling. Vi har sett äggskalen, plastlådorna, yoghurtburkarna. Tömda. På kajkanten.

Nu är den första skaran där. Rena t-shirtar med ”Clean the Canal” på. Jag trodde kampanjen skulle handla om att rensa vattnet i den smutsiga kanalen. Men inte – det är kajkantsrensning. Den andra skaran – migranter är de som sitter stilla och väntar. Väntar. Det finns en annan grupp migranter – de som står vid Yser-korsningen och väntar på dagarbete. De står där och väntar på bilar som ska plocka upp dem. De står där även idag. Idag när det inte rullar några bilar. Inga alls. Ändå står de där. Väntandes på några euro för tillfälligt arbete.

Clean-the-Canalarna är ivriga. Fulla av liv. De går runt med pinnar försedda med tång – 1 meter från äggskalen och Yoghurtburkarna – och fyller sina sopsäckar. En man blir så ivrig så han till och med lägger sopor i en kvinnas sopsäck. Han gör det med sån iver att fylla hennes säck så det känns erotiskt. Förföriskt. Penetrativt.

********

I övrigt har jag sniffat på apelsiner, svartpeppar, tomater och citroner. I torsdags började det klia i halsen. I fredags hostade jag lungorna ur plats. I lördags kom febern. I dag är febern och hostan borta. Hela tiden har luktsinnet varit intakt. Det halsonda är borta. Jag skyller på onsdagskvällens takterassittande. Det var kallt. Men det var ju 30 grader på dagen så då borde kvällen också vara ljum. När jag huttrande kom ner i bostaden så såg jag temperaturen – 10 grader. Ingen corona här inte. Hoppas jag. Men vanvård av hals på kallt tak.

Under tiden på partihögkvarteret

/ Hans Lind / Leave a comment
Gå i fängelse utan att passera gå – men i utlandet

-“Såg du rapporten om partiers synlighet i media under Corona?“

-“Ja. Dystert. Bara Socialdemokraterna och moderaterna ökar i synlighet. Vi har försvunnit. Vi måste kliva fram!”

-“Äldrevården? Misslyckandet där? De gamla dör? Regeringen mördar de gamla?“

-“Absolut inte. Det faller tillbaka på oss. Vi är ansvariga för äldrevård i så många kommuner!”

–“Är vi?“

-“Brainstorma! Vad pratar folk om vid fikaborden?“

-“Kaffebröd?“

-“Skärp dig. Det måste vara nåt om invandrare. Det ger rubriker. Det ger oss synlighet.”

-” Jag tänker. Ensamkommnde afganer. Dödspatrullen som dömts till straff i Danmark….”

-“Du är något på spåren. Afghanistan. Somalia. Nåt om att skickas tillbaka dit. Och så nåt om att de är farliga.”

-“Ja – svenska fängelser är överfyllda av utlänningar. Säkert 90% av alla fångar.”

-“Nja, nu är det knappt 30% som är utländska medborgare….”

-“Va fan säger du?”

-” Ok – de måste skickas tillbaka till Somalia och Afghanistan.”

-” Men de flesta utländska medborgare i svenska fängelser är från Norge och Finland..?“

-“Tyst med dig. Ingen är rädd för norrmän! Vi kör med dom som folk är rädda för. Ensamkommande barn och somalier!”

-“Är de verkligen farliga?”

-“Vi låtsas det!” Vi kör med”Svenska fängelser är överfyllda – fångar måste skickas till fängelser i sina hemländer! Och vi betalar det med biståndspengar!“

-“Men det finns ju redan avtal med flera stater om fängelsestraff som ska avtjänas i hemlandet?“

-“Tyst med dig! Det är inget som folk behöver veta!“

-“Men hur gör vi med mjukisarna i partiet? De som värnar biståndet och har de där affischerna med 2 bröd och 5 fiskar?”

-“Du har fel! Det är 5 bröd och 2 fiskar. Och förmodligen var det 2 valfiskar och 5 såna där Tårtgeneralslimpor… Mjukisarna fixar vi – Vi ser till att hemska fängelser i hemska länder blir lite bättre men bara lite bättre…. Kanske kan vi samarbeta med det svenska möbelföretaget?”

-“Men de finns inte i Afghanistan och Somalia?”

-“Då får det bli gamla containrar som används för att byggas om till fängelser! Ring TT!“

********

Efter några timmar….

-“Sablar. Biståndsministern gapskrattar….. Folk flinar åt oss. Vad ska vi göra?”

–“Skicka fram en mjukis som får försvara vårt förslag. Men ehhh har du sett så mycket uppmärksamhet vi har fått? Nu jädrar ligger vi bra till i näste mediamätning. Vi har lyckats!”

-“Men vad ska mjukisen säga?“

-“Att ministern har fel. Att redan idag bygger Sverige fängelser med biståndspengar! I Kenya!“

-“Men vi ska väl inte utvisa kenyaner? Och det biståndet handlar inte om att bygga fängelser utan att utbilda fängelsepersonal i mänskliga rättigheter och söka få KenyaPrisonServices att anpassa fängelserna till internationell standard?“

-“Detaljer. Detaljer. Vi bygger fängelser i Kenya. Redan. Alltså kan vi bygga i Afghanistan också. Och klaner finns i Somalia. Och Afghanistan. Så det är säkert där de 40 klanerna kommer ifrån. Punkt. Slut!”

******

Självklart är detta en fiktion. Så gick det inte till i verkligheten. Ingen ställde kritiska frågor. Allt för procenten. Alltid.

Utanför murarna

/ Hans Lind / Leave a comment

Idag kom den. Biljetten. Gåvan från staten. En gratisresa varje månad ett halvår framåt. Upptäck Belgien! Utforska ditt eget land. Börja den 5e oktober.

Resan måste dock ske efter 0900 vardagar eller under helgerna. Och detta är ju bra. 2005 -2006 bodde jag i Belgien under 17 månader. Denna gång har jag bott här i 17 månader igen. Så för varje dag som går slår jag mitt belgiska rekord. Men vad har jag besökt förutom de Brysselianska gatorna? Några timmer i Brügge 2006. Ett dygn i Leuven 2019. Ett dygn i Lederkirke 2005. That’s it. Min belgiska erfarenhet. Allt annat är ett vitt fält. Men nu vill den belgiska staten att jag bättrar mig och gör en resa/månad mot allt utom flygplatsen Zaventem eller gränsstäderna. Gent. Liège (jamen … där bytte jag tåg 1979) Namur. Antwerpen. Utforska landet .Ja tack. Biljetten gäller till mars 2021 men enbart en t o r resa /månad är möjligt.

Tacksam.

Utanför Bryssels murar.

I övrigt;

  1. Ebba Busch vet mycket väl att hennes senaste förslag om att använda biståndspengar till att bygga fängelser i Afghanistan och Somalia inte är genomförbart. Men det är ju inte konkreta möjliga förslag till förbättrat liv hon presenterar, utan konkreta möjliga förslag till några fler promille i nästa opinionsmätning. Och varför inte bygga fängelser i Norge och Finland? Det är ju dessa två länder som har flest antal medborgare i svenska fängelser. Och så intervjuas KD i StudioEtt och svarar inte det minsta på frågorna. Redan idag ska ju utländska medborgare avtjäna sina straff i hemlandet – men de flesta straff är så korta så man hinner inte effektuera det – säger Kriminalvården (som därmed slår igen den uppsparkade öppna dörren som KD ramlat in i). KD ”Fängelserna i länder dit det inte går att utvisa ska förbättras” – men ehh.. om det inte går att utvisa så varför förbättra fängelser?
  2. Debatten om importerade kriminella klaner. Jag som är gammal minns MCgängen. Gör ingen annan det? Har de pensionerat sig? Eller är de eliminerade? Helt plötsligt är kriminalitet =.invandring liksom det enda som ryms i debatten.
  3. Sveriges låga nysmitt-siffror. Oj vilken besvikelse det måste vara för alla som sågar den svenska Covid-19 taktiken. 22 forskare och deras svans. Här är det mask på. Sägs det. Under gårdagskvällens vandring med assistenten räknade vi till 54 maskfria människor. Detta på 20 minuter. Så balansen – tänk själv – skydda andra (Sverige) och lyd order (Belgien) leder till en mer ökad smittspridning i Belgien jämfört med Sverige trots en stängning från 12 mars till 10 juni. Här i Belgien.

Sociopater

/ Hans Lind / Leave a comment
Assistenten på bilden har inget med rubriken att göra – förutom när han ser en duva.

2,4 km vandring till kontoret. Assistenten följer med. Det är uppförsbacke. Vi iakttar. Vi sniffar. De masklösa är många. Och det är inte med skammens rodnad som ansiktena är bara. Det är med rak rygg och det-här-gäller-inte-mig min. Stolt vandring med tveksamt innehåll.

Det är alltså masktvång i Bryssel. Säkert i 2 veckor till. Siffrorna går ner. Sakta. Och det här med maskfrihet får en bild när den brasilianska studien beskrivs . Använder du mask? Gör ett personlighetstest! Och de avmaskade visade sig ha narcissistiska, sociopatiska drag. Och jo – i diskussionstrådarna i Life in Belgium på Facebook är maskmotståndarnas profiler baröverkroppade och muskelspända. Framför spegeln liv. Jag först och jag sen. Varför skulle regler gälla mig?

Jag gillar inte masken. Det blir varmt. Jag blir svettig på överläppen. Det kliar. Men det är ett måste och jag klarar det. Om den fungerar som skydd det vette fasen men det känns som ett bidrag till det gemensamma motståndet.

Kontoret. Armbågshälsningar. Avstånd. Assistenten sniffar runt. Kör upp nosen på olämpliga ställen på kollegorna. Alert. Nytt område. Nytt fält. Första besöket.

Under vandringen till kontoret på de tidigare välbekanta gatorna kommer fenomenet fram. Det som varit borta i flera månader.

Praktikantbredd.

De är tillbaka. De internationella unga. De som går i bredd beredda att ta över världen i morgon eller i övermorgon. Assistenten agerar bowlingklot och kör rakt igenom praktikanthögarna. De faller inte men deras världsövertagande får sig ett hack.

Senare ska vi vandra tillbaka till de tre eftermiddags- o kvällsmötena. Vi ska fälla några breddgående praktikanter på vägen. Löfte.

Belägrad i Bryssel

/ Hans Lind / Leave a comment

Målet var en ny B-stad. Det var ett tag sedan. Barcelona. Berlin. Bangkok. Var avverkade. Nu var siktet inställt på Bonn. 2 timmar 34 minuter bort. Planen fanns där. Fram till 21 augusti. Då slog tyskarna till. Covid19 test och riskera 2 veckors självisolering om du kommer från Bryssel. (Bryssel är region no 8 på den europeiska listan över mest smittökande regioner. )

Så jag stannar. Hemma. Belägrad. Resfritt. Ett bra tag till. Nöjd. Trots avsaknaden av en ny B-stad. Men jag bor i en B-Stad. Bra så.

Jag har kommit en bra bit in bland recepten i ”Det goda enkla” – Bergenströmmarnas mästerverk,.

Men jag har fastnat i fiskrecepten. Den inlindade fisken med tomater smör vin fänkål. In i smörpapper. Ugn 30 minuter. Upprepar och upprepar receptet.

Stänger av videokameran under arbetsmötet. De där latinamerikanerna ska inte behöva se smörsåsen drypa nerför min haka.

Matlagar mycket. Ikväll blir det mole igen. Hittade 2 burkar i en latino-shop.

Tänker efter. Häpnar över tanken att jag har ätit på restaurang Senaste månaden tror jag att jag bara har ätit ute 7 gånger. Bäst var detta.

Värmen finns i maträtterna. Himlen har lugnat ner sig. Når inte 20C längre. Bra så efter alla 35C dagar när det blev 32C inomhus och luften stod still. Det hela vände dagen efter himmelbranden.

Det är svalt nu. Det regnar. Det är Bryssel som Bryssel brukar vara.

Taket har varit en fläkt under hettan. Efter kl 2000 när solen lagt sig bakom väggen. Jordgubbarna mognar men härmar smultron. De törs inte växa. Tomaterna börjar bulla upp sig. Vindruvorna dog men börjar vakna. Vinbärsbusken gick i strejk. Men det fläktar där uppe. Högt upp ovanför det krossade glaset och spyfläckarna. Gatan blir Vilda Västern så fort solen går ner. Men där uppe är det ett himmelrike.

Resan inåt. Inte bortåt. Jag har ingen flygbiljett bokad. Så har jag inte haft det de senaste 15 åren. Men det är gott så.

Och så kom dagen …..

/ Hans Lind / Leave a comment

22 lyder. 54 lyder inte.

Assistenten och jag går en lunchpromenad. 4 kvarter bort. 4 kvarter tillbaka. Vi räknar de lydiga. De är få. Bara 22 stycken. De olydiga är desto fler – 54 stycken.

Från idag måste man bära mask även utomhus – inte bara i butiker i Bryssel. Den dagen det är fler än 50 nysmittade/100 000 invånare så ska det maskas på. Vi maskar. 66% gör inte det.

Visar vår egenhändiga utredning.

Samtidigt pågår en värmebölja. Sedan en vecka. 32 C inomhus. Några grader därutöver utomhus. Läppen rinner av svett under masken. Andra verkar svettas om sina näsor för de organen sticker ut ovanför maskerna. Andra tror att man ska ha mask på armbågen.

På Facebook rasas det. -”Detta bryter mot mina mänskliga rättigheter !” Gormar en. Men får snabbt svar -”Är också säkerhetsbälten i bilar och övergångsställen på gator ett brott mot dina mänskliga rättigheter?” Bra svar.

Även på kvällsvandringen lyser maskerna med sin frånvaro.

Men det kommer en störtskur. En befriande störtskur efter alla dagar av impregnerad svett framåt kvällen. Gårdagens lunch bestod av 2 smörgåsar med ost på – sittandes i kallt vatten i badkaret. Så j-a varmt är det. I kväll utlovades den befriande åskstormen med vindstyrkor upp till 100km/h. Det lovas och lovas. Kvalmigheten sitter kvar i luften.

Semester nästa vecka. Hoppas på kallt väder. Man kan inte vara ledig när det är för varmt.