En taxiresa för 26 soles

Det blir en av de där trevliga taxiresorna där kilometrarna flyter.
Chauffören lyssnar på fotboll men skruvar ner volymen för politik är så mycket roligare..
Men det har börjat strax innan.
På restaurang Juez y Parte på Avenida La Mar nr 600 i Miraflores.
(ska inte missas när man är i Lima..)
2 timmars mat och dryck och sen 15 kilometer genom asfaltdjungeln till Ate.
Vi passerar Gaston Acurios nya restaurang.
Det är en bra man, säger taxichauffören.
Då känns det lägligt att droppa informationen jag precis fick under lunchen.
Gaston Acurio kommer att ställa upp i preseidentvalet 2016.
Han har nekat att han är intresserad – men han kommer att ställa upp.
Så påstår min källa – och kom ihåg var ni läste det först.

Nåväl, taxichauffören har bara gott att säga om både Gaston och hans far.
En hedersperson! Ja, all motsats till den där sprättande påfågeln Alan Garcia!!
Det enda fina med Alan Garcia är hans tidigare fru – Pilar Nores. Det är en fin dam. Jag körde henne en gång. Och när hon klev ur taxin sade jag till henne att min fru alltid sagt att ni är en fin dam. En verkligt fin dam. Hon höll min hand länge. Länge. Och tackade. Jag har alltid tyckt att den där påfågeln till man hon hade inte förtjänade henne.

Och så fortsätter vi prata om påfågeln Garcia.
Resan går fort.
Resan är rolig.
Vi skiljs åt med ett handslag.
Ett långt handslag.

5e dagen och ingen Dry Martini…

…eller ceviche.
5 dagen och det har ätits spagetti, kinamat, avocadon, kyckling, club sandvich.
Ja…. mat som i vilket semestermål som helst.
Det har druckits bistert vin, kinagroggar, öl.
Ja… drinkar som på vilken paraplyiställetförsmak bar.

Och jag är i Lima.
Det vankas ceviche på söndag.
Men inget annat som på nåt sätt närmar sig det peruanska stora köket.

Som förresten halkar.
Bästa peruanska restaurang kom på 9e plats på Tripadvisors lista över bästa latinamerikanska restauranger.
9e plats.
Det ni…

Världens oväsnigaste land

Det tjuter gällt.
Klockan är 4 i gryningen.
Vad var det?
-Nattvakten. Han visar att han är vaken..

Ja.
Och han väcker alla andra också.
Varje timme.

Det vrålas till.
35+ damerna firar födelsedag.
Under vrål.
Samtidiga vrål.
Alla med alla.
Vrål.

Korsningen närmar sig.
Tuuuuuuuut!
Varför tutar du? frågar jag taxichauffören.
Så alla andra stannar
Men det syns ju ingen annan bil?
De kan finnas och då ska de höra att jag kommer…
Att det kostar 400 kronor att tuta i onödan verkar inte ta bort hans ryggmärksreflex.

Barnet fyller år.
4 år.
Upp med hoppborg och högtalare.
Och dansinstruktör.
Högljudd sådan.

5 år i Peru.
Och de påstår i Sverige att jag hör dåligt.
Det gör jag inte.
Jag hör allt oväsen.

Och så glimtar det till mitt i byråkratins irrgångar

Jag börjar med det goda.
I måndags skulle jag lämna in mitt pass till peruanska utrikesministeriet för att mitt arbetstillstånd skulle avslutas nu när jag lämnat Peru.
Och när jag väl skulle lämna passet så…. javisstja .. arbetstillståndet är ju i det andra passet i en resväska 15 kilometer och sådär 1 timmes trafik borta.
Men på en timme kom passet med en taxi.
Och två dagar senare ! har jag passet tillbaka. Processen avklarad!
Hurra!

Allt annat har varit vilse i byråkratin och inkompetenta typers härjanden.

1. Veterinären skriver ett hälsointyg för hunden- påståendes efter 2 års kontakt med Arman – att denne är 17 månader gammal.
Resultat – en resa igen till veterinären för att få ett nytt intyg.
2. Veterinären vägrar köpa tillbaka den transportbur som hon sålde men som flygbolaget inte godkänner.
-Men ni kan lämna buren hos mig så kan jag försöka sälja den åt er? Och förresten är buren den största som finns på marknaden
Hon tystnar när jag skickar länkar på större burar.
Resultat Inköp av ny större bur för 630 USD. Detta medan bur nr 1 står där på golvet och ler och lär inte få flyga i första taget.
3. Armans blodprov för antirabiestest är nu klart på labbet i Santiago, Chile sedan i måndags. Samma dag beställs och betalas DHL för en hämtning av provsvaret för så snabb transport som möjligt till Lima.
Resultat 42 timmar senare har provsvaret inte hämtats av DHL i Chile. Så telefonledningarna går varma till DHL. De ber om ursäkt men har ingen förklaring till sin seghet.

Så – som det ser ut nu så kommer Arman att starta sin resa den 28 april och anlända 30 april till Nairobi.

Familjeåterförening

kramare
27 timmars resa väntar. Uppmuntrad av KLMs filmsortiment. Allt jag inte hunnit se och har velat se – listas upp på deras “entertainment” meny.
Hurra!
Men att resa dessa 27 timmar har tagit månader av förberedelse.
Rabiesblodprov på Arman. Görs enbart av laboratorier i Santiago – eller snarare enbart 2 laboratorier där godkänns av EU. Så in med ett chip i nacken på hunden och ett rör med blod.
Blodet skickades via DHL till Santiago och där satt blodprovet fast i tullen i 2 m å n a d e r !
För 2 veckor sedan fick laboratoriet försändelsen.
Och de är tysta.

För 3 veckor sedan bokade jag min resa – med Arman som incheckat bagage på hemvägen.
KLM bekräftade snabbt. Andra sträckans Kenya Airways har ännu inte svarat…
Det visar sig att man inte får föra in hundar som incheckat bagage till Kenya, enbart som “manifest cargo”.
Så fram med en flyttfirma som kan ta sig an att frakta Arman.
Det gick fort.
Men att betala dem var svårare.
Internetbank? –Nja. Vi har inget SWIFT nummer… Men till slut hittade de ett konto de har i Miami så det gick att skicka över pengar.
Under tiden visar det sig att instruktionen som veterinären lämnade om burstorleken – Hunden ska kunna stå upprätt.. inte riktigt stämmer. Det ska vara “hunden ska ha mellan 7 till 9 centimeter från huvudet till burtaket”.
Så en ny bur….
Någon som vill köpa en begagnad hundbur?

Men den som längtar efter något gott får vara beredd på frustrationer.
Och lär sig samtidigt väldigt mycket om att frakta hundar.
Tror jag.

Medan det snöar i Stockholm…

.. .så stormar det i Venezuela. Storm som förvirrar. Grundstormen är klar. President Maduro kämpar med alla medel för att behålla makten. Oppositionen är någotsånär samlad.
Men oppositionens stödstyrkor rusar åstad och tror att alla medel är tillåtna. Precis som Maduro.
Foton från religiösa vandringar med tusentals människor sägs vara protestmarscher. Polisbrutalitet från andra länder sägs vara foton från Venezuela.
Ack. Det räcker ju som det är utan att dra till överdrifter som skott från höften.

Peru fortsätter under tiden sin stilla vandring i konspirationsträsket. En chilensk politiker ifrågasätter Internationella domstolens beslut om havsgränser – och vips blir det till “Chile tänker inte lyda Haag!!”
Pust.

I övrigt verkar man mest upptagen med om Pablo Secada – kristdemokratisk kandidat till borgmästarvalet i Lima – slår kvinnor eller inte.
Uppenbart är det någon i hans parti som inte vill att han ska kandidera.
Tips: den äldre generationen som vill ha någon mer prudentlig.

Ett land som hatar kvinnor……

Av världens 50 farligaste städer (räknat på antalet mord/100 000 invånare) finns 45 i LatinAmerika. Ingen av dessa städer finns i Peru.
Men inget att morska upp sig för.
Peru leder i en annan statistik.
Våld mot kvinnor.
Mord på kvinnor.
Det är bara ett år sedan som mord på kvinnor inom – eller efter avslutade förhållanden – började straffas hårdare.
Nu ser man det inte som passion (!) utan som mord.
Rätt så.

Men det finns en annan sorts kvinnohat.
Kvinnan som illvillig och ond och mörderska.
Mördare.
Inte mödrar.

Om en pojkvän faller nerför ett stup och dör så måste det väl vara flickvännen som knuffade?
Om en mamma mördas så måste det väl vara den lesbiska dottern som ligger bakom mordet?

2 rättsprocesser har pågått i evigheter.
1. Pojkvännen som föll nerför ett berg.
Inga – absolut inga – bevis mot flickvännen. Ändå pågick en förundersökning mot henne i 2 år (!) innan fallet arkiverades.
Inga bevis. Men en flickvän som inte gråter efter pojkvännens försvinnande måste väl ha mördat honom?
På den grunden pågick en evighetslång förundersökning.

2. Den rika modern som mördades av en rätt knepig colombiansk tjuv/bandit o s v.
Dottern som då var 18 år – lesbisk – alltså måste hon ligga bakom?
Häktad i 4 år (!) under en rättsprocess där inga bevis – eller motiv – kunde plockas fram. Ändå dömdes hon till 30 års fängelse.
Men nu har Högsta Domstolen begärt en ny rättegångsprocess.
Hon är fri, men väntar på ny process.
Fast det inte finns bevis.
Fast det inte finns motiv.

Så varför detta hat mot kvinnor?
Jungfrun – modern- horan.
Håll dig till det traditionella. Var glad. Le. Var trogen. Var heterosexuell. Gråt när din pojkvän försvinner.
Var jungfru.
Var moder.
Var bihang.
Men låt bli att vara annat.
Då blir du hatad.

20131002-212442.jpg

Företag och barns rättigheter

Här sitter vi. Företag. Stat. Enskilda organisationer.
Och 2 ungdomar.
Företags ansvar för barns rättigheter.
I salongen bredvid sitter det stora brasilianska byggföretaget Odebrecht.
Här inne sitter de företag som redan gör något.
En del är filantropiska.
Ger pengar. Gör något.
Det är bra.
Men inte tillräckligt, säger UNICEFs representant.
Filantropi hjälper några få men ändrar inte ett samhälle i grunden.
Företag är inte ansvariga för barns rättigheter.
Nej.
Men staten är ansvarig för att se till att alla – inklusive företag – respekterar och stödjer barns rättigheter.
Så alla goda företag i rummet.
Hoppas att ni efter seminariet blir ännu bättre.
Och tjatar lite på de företag som inte är i rummet.

20130806-113920.jpg

De farliga utlänningarna

Varje morgon. Nyheter på TV.
Minst ett mord.
Nästa dag. Ett annat mord.
Morden byts ut. Nästan alla mord.
Utom de som begåtts av utlänningar.
“Amerikanen med resväskan”.
“Holländaren som inte gillade att kvinnan snokade i hans dator”
“Amerikanen som knuffade kvinnan ut genom fönstret”
“Australiensare som knuffade ut portvakten från höghuset”

Dessa mord – eller anklagelser för mord – vevas om och om igen.
De mordiska utlänningarna.
Då pirrar det lite extra i nyhetsstudion.
Det kittlar.

20130801-083843.jpg

Varför kittlar det så mycket?
Jo – så fort ett mord sker så står anhöriga till offret och kräver rättvisa.
-Demando justicia! ekar ropen utanför domstol eller polisstation.
Det litas inte på rättsväsendet.
Och ju rikare – läs; utlänning- ju bättre möjlighet att köpa sig en friande dom.
Tänks det.

Och så är det ju det där med sex.
I alla dessa fall – utom med australiensarna – har det handlat om partners, eller tillfälliga partners som strypts, knuffats, styckats..

Hur man lättast retar upp en peruan

Det går inte så bra i fotboll. Det går någotsånär i juniordamvolleyboll. Det går väldigt bra i juniorschack och juniorvärldsmästerskap i matematik. Men that’s it.
Så när Vargas Llosa fick Nobelpris så blev det glädjeyra.
-“Vi är världsmästare i litteratur!”
Men sen var det ju det där med att han också har spanskt medborgarskap – förrädaren…

Så vad finns kvar?

20130730-085843.jpg

Mat.
-“Den peruanska maten är den bästa maten i hela världen!”
-“Vilka andra kök har du prövat?”
-“Inga andra. Varför skulle jag göra det? Den peruanska är ju den bästa!”
-“Ok då, den peruanska maten är den bästa peruanska maten i hela världen…”
-“Tack!!! Eller… ehhhhh???”

Men allvar.
Det finns suverän mat i Peru.
Jag har njutit himmelskt av goda ceviches, tiraditos, caldos.
Kanske inte njutit lika mycket av varmrätter som är lite väl stabbiga.
Men förrätterna!!
Men sen är det detta med “bäst i världen”..
En kock kan vinna ett världsmästerskap.
Men kan en nation vara bäst på mat?
Knappast.
Men säg det i Peru och du har ovänner – för stunden i alla fall.
-“Rör inte vår mat! Kritisera inte vår mat!”

Varje morgon på ATV nyheterna är det minst ett besök i ett restaurantkök.
Varje morgon så sitter studioreportrarna och säger samma sak efter inslaget –
-“Uuy que rico!”
(Samma sak händer när du postar ett foto på mat på Instagram –
peruaner skriver “Uuuy que rico!” och svenskar skriver “Vad är det
?”)

Miguel Bosé var i stan. Journalister ställde standardfrågan;
-“Vad tycker du om ceviche och pisco sour?”
Han svarade;
-“Ska du inte fråga om min favoritfärg också? Eller andra frågor man ställer till 11åringar?”
Ungefär som svenska sportjournalister och Zlatan….

Jag gick med i Facebookklubb – något om Gourmet Peru eller nåt liknande.
Jag väntade mig recept, resturanttips – men icke.
Jag hamnade i en fanatisk hejaklack.
Arriba Peru! Somos los mejores!
Jag gick ur klubben.

Så… jag kommer att fortsätta dyrka den där tonfisktiraditon med mandarinsoyasås. Jag kommer att slicka mig om läpparna när en färsk fräsch ceviche dukas upp.
Men jag kommer att fortsätta reta peruaner genom att säga att man inte kan gilla all mat i Peru.
Säg TacuTacu och det vänder sig i magen …