Perumöten

Och nu blev det fart på livsandarna

/ Hans Lind / Leave a comment

Lördag eftermiddag.
Drinkar på en terass med en brokig internationell skara.
Alla par med det gemensamma att medföljaren ojade sig över sysslolöshet. En del trivdes med det. Andra klagade.
Söndag eftermiddag.
Peruansk mat på vår terass med inbjuden svenska, amerikanska och peruanska.
Peruanskan är medföljare. Sysslofull. Har händer och fötter fullt sysselsatta med aktiviteter. Peruanen glimrade till. Inte bara för den huancainska potatisen och hönschilin som han hade lagat till – utan för att möte en peruanska.
Det lär finnas 14 peruaner i Nairobi.

Hoppas fler av dom är sysslofulla medföljare.
Förvisso är det roligt med ledighet.
Men inte ledighet ihopkopplad med ledighet.
Utan ledighet ihopkopplad med arbete.
Att vila ifrån.
Att vila från vila är något helt annat.

Det luktar gott från köket…

/ Hans Lind / Leave a comment

.. men vägen dit har varit lång.
Det blir aji de gallina
Ris. Potatis. Kokta ägg. Och en mölja med kyckling, gul chili, mjölk ovanpå.
Det är inte vackert men det är gott.
Men väggen dit var lång.
Gul chili?
Nej- det finns inte men ta röd och grön chili och blanda ut med gurkmeja?
Jo.
Men sedan är det det där med lime.
Enbart Peru peruanska limes har.
Jag märker ingen skillnad.
Jag tror det har med tro att göra.

Nu blandar han ihop potatis, lime och olja till causa.
Suckar besviket.
-Den gula potatisen här är inte som den peruanska gula potatisen….
–Men det kan ju bli en ny smak, en spännande smak, en bättre smak?
–Nej!
Jag har vanhelgat Peru.

Så jag går ut på terrassen och dricker öl i stället.

Men vägen till mat och öl var lång.
Village Market
Närmaste större shoppingcentret.
5 minuters väntan på att komma till säkerhetskontrollen.
En vakt kontrollerar under bilen med en spegel.
Kör 10 meter fram.
Nästa vakt ber en kliva ut och kontrollerar sedan hela bilen.
Långsamt.
Nytt.
Ökad säkerhet.

Sedan kan vi leta gul chili.

Vakten kommenterar inte att bagageutrymmet är fyllt av plantor av persilja, koriander, basilika, jordgubbar, timjan, chili och mynta.
River café – en ny upptäckt.
En bra upptäckt.

Klorofyllchockad hund

/ Hans Lind / Leave a comment

I Lima sveper en grå sand ner över staden från de omgivande bergen. Fuktigheten gör att dammen binds fast.
På allt.
Bristen på regn gör att den gråa hinnan aldrig försvinner.
Grått damm överallt.

Efter 40 timmars resa – eller egentligen mer… Arman hämtades 0700 Perutid för att vägas, förtullas, veterinäreras, packas in på flyget. 11 timmar senare lyfte planet. Landade 12 timmar senare. Väntan på hundhotell i Amsterdam i 20 timmar. 8 timmars flygresa. 3 1/2 timmes tull och veterinärinspektion i Nairobi.
Så det är inte 40 timmars resa. Det är 51…. och en halv.

Jag förstår varför han kissade i 3 minuter när han kom hem.

Men nu det där med det gråa och det gröna.
I morse vaknade jag av att Arman stod med tassarna mot fönsterbrädan och tittade ut mot trädgården. I flera minuter.
Vi kom hem efter 0100 i natt så då såg han bara mörker.
Nu såg han det gröna – det väldigt gröna.

Jag släppte ut honom.
Han kissade i 3 minuter.
Och sprang. Sprang.
Och springer fortfarande.
Det skulle jag inte göra efter en 51 timmars resa.
Jag skulle sova.

Och om strömmen hade gått i Lima…

/ Hans Lind / Leave a comment

1530 på eftermiddagen började det brumma i Nairobi.
Av generatorer.
Elavbrott. Inte bara på jobbet och hemma utan i hela Nairobi och mellersta delarna av Kenya och kusten.
Fel i en “substation” meddelade Kenya Power snabbt i ett SMS.
På Twitter – se bilden – meddelades också att det var ett stort fel.
Och detta följdes av en hel del frågor “Vad har hänt?” när Kenya Power precis meddelat vad som hänt.

I en annan del av världen får en busschaufför meddelade från sin central att han måste återvända till föregående station med sin buss efter en olycka där.
Han ber passagerarna kliva av.
Det gör dom inte.
Dom strejkar.
Och när han vänder bussen för att köra tillbaka går de till attack.
En man slår chauffören.
Medan andra manliga passagerare hejar på.
Och skyndar på – i ett infernaliskt kackel.
Två sätt att lösa en krissituation.
Attack eller ignorera informationen.
Samma sätt egentligen.
Lyssna inte.
Fråga.
Tjata.
Bry dig inte om informationen.
Förvänta dig att den inte finns,

Live time spänning

/ Hans Lind / Leave a comment

Ja. Jag vet att jag är tramsig.
Men det sker nu.
En hund på en flygplats.
Om 5 timmar ska han in i bagageutrymmet.
Utan att fatta nada.
12 timmars flyg till Amsterdam.
20 timmars vila där.
8 timmars flyg till Nairobi.

Nu flyter det hela.
Tillstånden ramlar in.
Hinder brakas undan.

Och det mest märkliga av allt.
En hund som mest visat att han vill leka.
Att han vill bli jagad runt matrumsbordet.
Han har bytt skepnad.
De sista dagarna har han gått runt till de i Lima som tar hand om honom.
Tittat på dem.
Lagt sitt huvud i deras knän.
Och bara varit.
Avskedshund.

Ja. Jag vet att jag är tramsig. Men lyckligt tramsig,

Ett peruanskt möte

/ Hans Lind / Leave a comment

-“De har ceviche på menyn! säger peruan 1 till peruan 2.

Vi är på Village Market
-“Äntligen något som liknar Jockey Plaza!!” säger peruan 1.
Restaurang Seven.
Nästan tom.
Snabb service.

Peruan 2.
-“Men du vet hur det är med ceviche utanför Peru! Man vet inte vad man får..
Jag invänder;
-“Jag har fått dålig ceviche också i Peru…
Både peruan 1 och peruan 2 tittar på mig som om jag hade precis landat från ett flygande tefat.
De skakar sina huvuden och dyker ner i menyn och enas om att man inte ska äta ceviche utanför Peru.

Jag är veteran med 2 månader i Nairobi.
Peruan 1 har varit här i 4 dagar. Peruan 2 i 3 dagar.
Peruan 2 behöver bostad, bil – ja allt det där som nya utlänningar i Nairobi ägnar 75% av sin vakna tid åt.
Var bo?
Var finns gym?
Men hu så dyra alla bilar är.
Hur säkert är det här?
Hur mycket ger man i dricks?
Ger man dricks till en taxichaufför?
-“Nej.”

Men peruan 2 har en annan idé. Föräldrakooperativ skola i miniformat i någons hem.
Men han har inte fått andra föräldrar att nappa på det.
Efter tre dagar.
-“Ge inte upp!”
Men så är ju frågan om hur barnen ska få utbildningscertifikat.
-“Det hade jag ju inte tänkt på..
Men tanken är god.
I denna avlägsna stad.
Eller långsammatrafikstad.
Att frakta barn till en skola och sedan åka till jobbet handlar inte om minuter utan om timmar.
Skola i hemmet.
Jag gillar idéen.

Och så öppnas pärleporten…..

/ Hans Lind / Leave a comment

0601 i gryningen kommer exporttillståndet.
Bra jobbat av den peruanska agenten.
Den statliga veterinärverkets byråkrat gav med sig.

Så nu kommer Arman att kliva in på ett KLM plan i morgon kväll.
Men först sova över hos herr Sandro för att kunna checka in tidigt i morgon bitti.
12 timmars flyg.
20 timmars hundhotell i Amsterdam.
8 timmars flyg till Nairobi.
Onsdag kväll 2010 landning och sedan mer byråkrati.
Men efter det är det skutta runt i trädgården.

Men var är staden?

/ Hans Lind / Leave a comment

Frågar han.
Vi kör på vägen mellan Karen och Langata.
–Detta är ju en landsbygd! Var finns det som motsvarar San Isidro? Var finns Miraflores frågar han.
–Det måste ju finnas! Jag vill gå i kvarter med affärer!

Nairobi är inte Lima.
(Tack och lov)
Nairobi är ett stadscenter och resten är trädgårdsstad och slum.
Kilometer efter kilometer med grindar, häckar och murar.

–Men jag vill gå i affärer! Var finns motsvarigheten till Jockey Plaza?

Hmm.. kanske ska han till Sarit Centre?
Något säger mig att han inte blir nöjd.

Men sedan får han bra mat på Talisman.
Slickar sig om läpparna och ler nöjt.
Efter det tittar han på möbler på House of Treasures.
Ler nöjt och slutar prata om shoppingcenters.

Hemma efter två nätter i flygplan

/ Hans Lind / Leave a comment

Det börjar med en inhägnad.
Loungen i Lima har ett staket runt halva ytan.
Matttvätt.
Resten av ytan är fylld av människor som stirrar på sina plattor.
Trångt.

Flyget till Amsterdam.
12 timmar.
Sover 6. Byter ställning i de andra 6 timmarna.
Ser Remains of the Day och blir lika irriterad som första gången.
Kontrollbutler.

8 timmar med Kenya Airways.
Babysar till vänster, till höger och framför.
Tysta babysar.
Bra babysar.
Filmtajm.
Nej – efter 20 minuters Philomena så bryts filmen.
Försöker igen.
Samma sak igen.
Och så är resten av Kenya Airways.
Vill liksom men kan inte.

Nu hemma.
Allt är grönt.

DHL i Peru och Chile = Vinnare av 1a pris för mest ineffektiva företag

/ Hans Lind / Leave a comment

Så går dom på igen.
DHL.
För att snabba på frågade vi – var den depå som låg närmast flygplatsen fanns – där vi kunde hämta försändelsen idag. Allt för att snabba på.
–Nehej! Ni måste hämta kuvertet på detta kontor!! blev svaret.
Och så idag – kuvertet är på väg, men har skickats av DHL till den adress Luis är registrerad på – men där han inte har bott på 4 år.
Trots att vi bad att få hämta kuvertet på deras kontor.

Underliga äro DHLs vägar.

Men efter en timme i telefon så går de med på att lämna av kuvertet i deras central – som ligger på väg till flygplatsen, dit vi ska i eftermiddag.

Och i denna stund börjar en livslång bojkott mot DHL.

Varför?
Jo.
Skickar ett blodprov 27 januari från Lima till Santiago.
Blodprovet nåt laboratoriet i Santiago 3 april!
Laboratoriet är färdiga med testet Måndagen 14 april.
Vi ber DHL hämta provet för att skicka det till Lima,
Provet hämtas av DHL 45 timmar efter det att betalning har skett !
Provet anländer till Lima på Torsdag 17 april.
Och ska levereras först Måndag 21 april.
Till fel adress….

Och nu har vi provresultatet.
Men…. när vi hämtade kuvertet och öppnade det i bilen – så hittade vi foton på ett hus!
DHL hade gett fel kuvert…..