Men det är en bra sång. Jakten på att bevisa att han inte vann skedde runt 4-tiden i morse.

Det finns två skäl till denna jakt;

1- Andrew Waldens sommarprat om drömmar

2. Den 3 1/2 timmar långa middagen i går kväll.

Restaurant Barge – krogen med en Michelin stjärna och som kör lokalproducerat och som ligger i det som var en ölbar när jag bodde i faggorna,

Vi är vid området där alla gator heter nåt som påminner en om första världskrigets fasor. Här bodde jag 2019-2022 uppe i ett loft på sådär 200 kvm med en 45 kvm takterass och hiss rakt in i lägenheten. Gatan utanför var inte lika fin – det var drugs and sex men ingen rock’n’roll. 3 hotell inom 200 meter som hyrde ut rum för 30 minuter i taget. Damer av obestämt kön som tuggade frön och spottade ut skalen på trottoaren. Herrar som bevakade damernas inkomster.

Men middagen handlar om lägenheten. Dagen innan hade ägaren sålt bostaden – så det ska vi fira. Med middag på det som var ölbar och nu lokalproducerad fingerfärdig mat.

Vi var kollegor för nästan 20 år sedan. I Bryssel. Barns rätt. Och när jag flyttade till Etiopien 2006 så skedde avskedsfesten i lägenheten. 12 år senare när jag skulle flytta till Bryssel igen – kom erbjudandet om att hyra bostaden. Gärna.

Vi är bägge pensionärer – vilket gör att det mesta av pratet till maten handlar om att minnas vad folk heter. Förnamnen var lättare att minnas än efternamnen.

Men maten som gav Olle Ljungström jakten.

Jo. En bra restaurang. Ett bra möte. Och duggregn mot hunden som blev hjärtansglad för att jag inte var försvunnen. Vi gick en midnattsvandring bland Laekens tomma gator. En av oss morrade åt en annan nattvandrare.

Och så sova. Och drömmen blev lång. En sån där mätt-i- magen sömn som gav en novell.

Jag var ljudtekniker (!) i den svenska schlagerfestivalfinalen. Det dundrade och applåderades och sedan sjön Olle Ljungström Kaffe och en cigarett – och publiken buade. Det var nog för det inte dundrade och rimmade och tonartshöjdades. Men han vann.

-”Men det där är ju inte en ny sång? Den skrev du ju för en massa år sedan?” – sade jag till Olle.

-”Stämmer inte – jag skrev den för 14 dagar sedan!”

Jag åkte hem och började leta bland alla CD-skivor för att bevisa att sången var betydligt äldre än 14 dagar. Han hade ju dessutom sagt att Iggy Pop och Loui Reed hade gillat sången och åtminstone Lou Reed är ju redan död.

Men jag hittade inte CD-skivan med sången. Så jag började leta efter ursprungsåret på nätet men hur jag än bar mig åt så blev Kaffe och en cigarett felstavat – så jag kom ingenstans. Inte ens när jag plötsligt befann mig i USA på nåt som förmodligen var en orgie där det erbjöds både erotiska gnidningar och förlustelser – men jag ville inte. Jag var fast besluten att söka bevis för att Kaffe och en cigarett inte var en ny sång.

Jag misstänker hummern. Den lämnade en alldeles för kraftig hummersmak i munnen. Det var nog det jag kämpade mot när jag jagade i sömnen.

Hundarna betalar maten. Så brukar det heta. Men så var det inte nu. Nu var det försäkringen som betalade maten. När jag flyttade från loft-lägenheten så bytte jag hemförsäkring till nya bostaden. Men det missade banken – så under två och ett halvt år betalade jag hemförsäkring för 2 bostäder …. Men när jag upptäckte det så tog det 2 veckor och så var pengarna återbetalda. Så försäkringen betalade maten.

Nästa gång hundar betalar maten är när jag om 2 veckor återvänder till Nathan i Antwerpen. Favoriten. De har en ny meny,