Month: January 2026

I’m going back to my roots ….

/ Hans Lind / Leave a comment

Liksom. Området i Ixelles runt Place d’Chatelain. Där bodde jag 2005-06. Fransyskan i våningen ovanför hade en eländig musiksmak. Min kvast dunkade mycket mot mitt tak och hennes golv. Hyresvärdinnan köpte min tvättmaskin och nästa hyresgäst ville köpa min röda soffa. Det fick han inte göra. Det var för många hångelminnen från den soffan.

Idag återvände jag till de forna kvarteren. Rue Americaine 64. Det var min adress då. Jag känner inte igen huset. Jag känner igen husnumret. Jag tror det var en cykelverkstad några portar bort. Där är det nu en Carrefour affär.

Det enda som är sig likt är den Deli-butik där jag handlade det mesta av min middagsmat. De hade en perfekt äppeljuice och bra soppor i plastbunkar.

Frisören är borta. Nagelsalong nu.

Restaurangen som var ett stamhak – man betalade vin för de centimeter som tömts från flaskan. Minns dejten med Ryssland där. Vi tömde flaskan.

Allt är annorlunda.

Nästan. Ölsjappet är kvar. Samma sunkiga hak som då. Samma – jag ska bara ut och röka folk – som då.

Tvärs över gatan har skobutiken ändrat form.

Cocktails.

Bra cocktails.

Onsdagsmarknaden är sig lik. Men mer ost. Och mer blommor. Och mer tunnsått med folk.

Resan dit är en klassresa. Spårvagn 93. Tar 50 minuter. Någonting händer efter 20 minuter. Hållplats Liedts. De tomma dramaten-kärrorna – inte de terränggående trippelhjuliga – utan de med blommotiv och lindblomsgröna eller oranga extrapris-etiketter – rullar av tomma och de purjolöksfyllda rullar in. Det måste finnas en billig matmarknad i faggorna av Liedts.

På vägen hem från Ixelles så kliver INNO (snobbig men personalgles variant av Åhléns ) – kassarna av. I höjd med Botanique ersätts de av Primark och Zeeman kassar. Och mer volym. Och barn med spillande juicemuggar.

Men jag har handlat italienskt.

Och inmundigat en rejäl Margarita.

-“Vem av partiledarna skulle du anlita som hundvakt?”

/ Hans Lind / Leave a comment

-”Inte ens en guldfisk skulle de få vakta!”

Säger brittiskan. Vi har hamnat i en diskussion om vad som krävs för att man ska lita på vad en politiker säger. Det är partiledardebatt i Sverige och jag ser och hör dom och undrar vem av dom jag skulle lita på som hundvakt.

Svar; Amanda Lind.

Inte för att hon delar mitt efternamn utan för att hon säger det hon menar och grundar det i kunskap och inte i jakten på en Expressen-rubrik.

Men brittiskan med de rart vilda hundarna har inte ens en Amanda Lind att lita på. Inte heller har hon guldfiskar.

Men hon har rara ”barn”.

Hårda tag. Bannbullor. Inlåsningar. Noll tolerans. Säger Tidö. Mobilförbud i skolan. Inget flum.

Tidö orerar.

Men så när en virrig ledamot har glömt stänga av mobilens ljud och musiken ljuder ut över plenisalen så glömmer Tidö bort nolltoleransen utan Busch börjar dansa till musiken.’

Så var det med hårda tag och noll tolerans och skärpningar åt alla håll.

Och så dessa lögner. Dessa uppenbara påhitt.

-”Vi tog över en hög inflation och har fått ner den” – orerar statsministern.

Ja – men så såg det ut i hela Europa. Även här i Belgien har inflationen gått ner. Ska jag tacka Kristersson för det?

Det kan inte finnas en endaste ledamot i riksdagen – ja möjligtvis Jimmie Åkesson – som inte vet att inflationen som drabbade Europa handlade om energipriser p g a Rysslands attackkrig. Ändå får Kristersson hållas på med sina påhitterier.

Och sen kom Åkesson med den historielösa tanken att Grönland var folktomt när Erik Röde ankrade vid kusten. Absolut inte. Grönland är mer än den södra kusten där vikingarna ankrade.

Och Simona Mohamsson försöker se listig ut när hon berättar att hon har läst Kvartal. Jösses – i nästa debatt använder hon väl Henrik Jönsson som källa…

Tänk en partiledardebatt där ett antal forskare får kommentera live viftandes med en röd flagga när en partiledare skarvar. Det skulle blir ett jädra viftande.

Titta det snöar och influensarna har bara ätit 4 nuggets….

/ Hans Lind / Leave a comment

Men jag hade tur som befann mig på ett hotell när det började plinga om inställda flyg. Hotellet skrattade och sade att jag måste gilla hotellet eftersom jag ville förlänga en dag till. Vi kom fram till att det inte handlade om det utan om att inte gilla snöröjningen eller brist på snöröjningskapacitet på Schiphols flygplats.

Det fortsatte plinga inställningar – och jag såg väderleksprognosen och bokade tåg i stället. Men KLM ville offra mig på ett flyg på torsdag via München. Nej. Jag har en schäfer som kommer hem till mig på onsdag kväll. Jag bokade tåget. Där jag nu sitter och lyssnar på lågmälda tyska pensionärer.

Och tåget lämnar med 1 minuts försening. Bara.

Och eftersom det är ett tyskt tåg – så kommer konduktören först. Följd av 3 poliser.

Ränderna går inte ur.

Jag hade inte samma tur i december 2012 – då hann jag komma till Schiphol men inte därifrån i första taget. 1 cm snö och ont om avisningsapparatur men gott om avvisningsbesked och så slirade de där traktorerna som skulle pusha ut planet. Det blev en natt i en fåtölj och sen första bästa flyg till Madrid på morgonen. Väskan kom dagen efter – men hotellet tröstade med att de har jamen bellota på frukostbuffeten.

  • Nu tågar poliserna genom tåget igen …..

Då förstår jag att tåget nu befinner sig i Tyskland.

Och så kommer en sur dam och tar upp beställning. Hon ler inte.

Åter till influensarna och Nuggets. Jag förstår att de som påbörjat sin resa och sitter pladask på Schiphol har ett helvete. Det gäller att inte ha påbörjat resan när cancelleringarna börjar plinga in.

Då kan man faktiskt vara i rörelse – även om 18 timmar efter planerad avresa.

Och rörelsen går genom vinrankorna.

Och medan det plingade om inställda flyg och mer snö – så blev det mer än 4 nuggets.

Den 3 *** krogen på Grand Hotel Trois Rois var stängd för helguppehåll. Men Brasseriet på samma hotell hade förplägnad som överträffade 4 nuggets.

Pilgrimsmusslecarpaccio. Ett perfekt ägg (64C )

  • Där gick poliserna genom tåget igen. Nu var de 4 istället för 3

Och så en Rossini-biff med perfekt gåslever sittandes uppepå. Och en dessert med kastanjekräm.

Jag ska ta mig till Köln och sen ströva i 30 minuter innan tåget till Bryssel tar fart.

Det kommer två hundar i kväll. De stannar 10 dagar medan ägarinnan med dotter ska ta sig till Rovaniemi. Hoppas de inte flyger via Schiphol. En av hundarna – Babylon – är en schäfer. Det blir första schäfern sedan Arman dog. 3 1/2 år.

Passerar Freiburg.

Det ser rullande ut.

Tillbaka till de som sitter pladask. Någon har stått i servicekänsla i 12 timmar säger de. Obegripligt. Varje gång mitt flyg har blivit inställt så har det efter det beskedet tagit 1 minut och så kommer länken med information om vilket flyg jag kan välja istället. Men nåja – även de flygen har ju ställts in. Så varför stå i kö för att få en ombokning? Eller så är det som Aftonbladet beskrev influensernas brist på laddare till mobilen. Också en märklighet. En influensa-människa utan mobilladdare?

Under tiden närmar jag mig snön

Och där kom den