Jag skulle glädja mig. Tillgång till att se fotboll. ViaPlay. Sverige – Schweiz. Sverige-Kosovo. Det blev sådär. Det schweiziska blev till att se på kanal där de pratade bondtyska för jag fick inte igång ViaPlay. Tur att jag inte förstod de förolämpningarna som Sverige utsattes för.
Kosovo – det blev radio för Telia bestämde sig för att vårda 394 hushåll ömt. Se till att de slapp se matchen. Ett nätavbrott från måndag 1310 till tisdag 1610. Tack Telia för att ni skonade mina ögon.

Men jag hade ju en natur att titta på i stället. Bättre än svensk fotboll.
Det tekniska fortsatte utmana mig. Varmvattenberedaren gav upp under tisdagen. Duschen blev kallare än sjön. Sjön sjönk från 12 till 10 grader.
Men det hindrade inte tre kollegor från att under hundars skall ploppa ner sina lekamen i det blöta.
De blev uppvärmda med mat. Ett tabberas av sällan skådat slag.

Det blev en vecka med återseenden.

Nån jag inte sett på 3 år – och andra jag inte sett på 20 år.
Minnenas kavalkad.
Bästa avslutet på det svenska blev musslorna på Relais de la Gare på Vasagatan.


Eller – det är ju 24 svenska timmar kvar. På Arlanda. Innan jag blir norsk. Och måndag om en vecka kommer snön. Jag har kängor med mig. Jag klarar mig. Och hunden och katten i Skarnes ser snövana ut.
Jag tror Åkersbergahundarna skulle försvinna i snön. Men svansarna skulle vifta upp över snöskorpan.
Florence och Verona ger ansikte åt ordet -knähund-. De trivs inte bäst i öppna landskap utan i ett knä. Bra så.
Och så blev det flera kvällar med Koka Björn. Tv-serien om Lars Levi Laestadius som leker Sherlock Holmes. Alla skådespelare har smutsiga ansikten. Tornedalen har höga fjäll. Tornedalen har inga höga fjäll. Inte i verkligheten. Jag tror högsta kullen är sisådär 400 meter hög. I verkligheten.
Jag hamnade bredvid en av de smutsiga ansiktena på lunchen igår. Nu var hon rentvättad. Hon stönade njutningsfyllt 3 gånger. En gång/ostron. Det var nästan lite ekivokt.
Men det var ett njutningsfyllt Sverigebesök. Trots 10-gradigt vatten.
Adjö Sverige. Hej Norge.