Month: October 2025

Leker brödrafolk ….

/ Hans Lind / Leave a comment

En vecka är avklarad. 11 dagar återstår. Norge.

Landet där det tar tid att handla mat. Jag lyfter ut paketen ur köldförvaring och läser innehållsförteckning för att förstå vad lompa är för limpa (svar; potatisbröd) Och nej Raspeballer är inte en könsorgansklåda.

Men de är förstående på Europris i Skarnes (som borde heta Norgepris) och de låter den långsamme svensken läsa vidare på förpackningarna.

Det har varit dimmigt.

Inget fel på min syn. Men vädret har liksom Stephen King:at sig.

Hunden Bonnie längtar efter sol. På en vecka har vi sett solen 2 gånger.

Katten Helle Sofie struntar i väderleken. Bara hon får tassa ut i markerna och lämna sina tassavtryck.

Helst på bilen.

Idag blev det turism. Om jag letar på Google Maps om vad en turist ska göra i trakterna så är det museer som är öppna under sommaren eller när man ber dem öppna. Det är vandringsleder som nog är igenregnade.

Och så är det kyrkoruinen Nes. Kyrkan med anor från 1100-talet men som en blixt brände upp i mitten på 1800-talet. Men folk gifter sig där. Bröllop i ruinen. Ruinbröllop.

Jag ser fram emot nätterna här. Drömmar. Mina drömmar. Det är något med trakten som gör att jag ser fram emot drömmarna. De är vilda. De är fyllda av sociala aktiviteter. I när och fjärran. Jag gör mål på ett suspekt sätt i en landskamp (bär den italienska backen mot en öppen eldstad och hotar att bränna hans huvud om han inte erkänner att målet var ok).

Jag deltar i en dansuppvisning på en bensinmack. Jag sitter på otaliga konferenser. Mitt liv i en dröm. Ett alternativt liv.

Det händer saker i Norge. Mest i drömmarna.

Det jag såg fram emot blev som tur är en flopp.

/ Hans Lind / Leave a comment

Jag skulle glädja mig. Tillgång till att se fotboll. ViaPlay. Sverige – Schweiz. Sverige-Kosovo. Det blev sådär. Det schweiziska blev till att se på kanal där de pratade bondtyska för jag fick inte igång ViaPlay. Tur att jag inte förstod de förolämpningarna som Sverige utsattes för.

Kosovo – det blev radio för Telia bestämde sig för att vårda 394 hushåll ömt. Se till att de slapp se matchen. Ett nätavbrott från måndag 1310 till tisdag 1610. Tack Telia för att ni skonade mina ögon.

Men jag hade ju en natur att titta på i stället. Bättre än svensk fotboll.

Det tekniska fortsatte utmana mig. Varmvattenberedaren gav upp under tisdagen. Duschen blev kallare än sjön. Sjön sjönk från 12 till 10 grader.

Men det hindrade inte tre kollegor från att under hundars skall ploppa ner sina lekamen i det blöta.

De blev uppvärmda med mat. Ett tabberas av sällan skådat slag.

Det blev en vecka med återseenden.

Nån jag inte sett på 3 år – och andra jag inte sett på 20 år.

Minnenas kavalkad.

Bästa avslutet på det svenska blev musslorna på Relais de la Gare på Vasagatan.

Eller – det är ju 24 svenska timmar kvar. På Arlanda. Innan jag blir norsk. Och måndag om en vecka kommer snön. Jag har kängor med mig. Jag klarar mig. Och hunden och katten i Skarnes ser snövana ut.

Jag tror Åkersbergahundarna skulle försvinna i snön. Men svansarna skulle vifta upp över snöskorpan.

Florence och Verona ger ansikte åt ordet -knähund-. De trivs inte bäst i öppna landskap utan i ett knä. Bra så.

Och så blev det flera kvällar med Koka Björn. Tv-serien om Lars Levi Laestadius som leker Sherlock Holmes. Alla skådespelare har smutsiga ansikten. Tornedalen har höga fjäll. Tornedalen har inga höga fjäll. Inte i verkligheten. Jag tror högsta kullen är sisådär 400 meter hög. I verkligheten.

Jag hamnade bredvid en av de smutsiga ansiktena på lunchen igår. Nu var hon rentvättad. Hon stönade njutningsfyllt 3 gånger. En gång/ostron. Det var nästan lite ekivokt.

Men det var ett njutningsfyllt Sverigebesök. Trots 10-gradigt vatten.

Adjö Sverige. Hej Norge.

Bara bada bastu

/ Hans Lind / Leave a comment

Jamen det var ju en fullträff när Sun och Sven frågade om jag ville passa Florence och Verona (skaffar de fler pudlar så kommer de säkert att heta Milano och Turin) en vecka i oktober.

Hundarna är ju trofasta och lättpromenerade (50 meter är för långt) och de är ju ett bästa sällskap. Men sen är det bastun. Vedeldad bastu!

Det är ju i förra seklet som jag bevistade nåt slikt.

Och Florence gillar bastun. Högsta laven ska det vara.

Verona däremot sitter på behörigt avstånd.

Åkersberga. Eller utanför Åkersberga. 6 kilometer liksom. En granne gräver upp sin tomt. En annan granne har en fotbollsplan utan spelare.

Jag åkte till ICA i Margeretelund. Jag undrar om bosättningen är döpt efter en Margareta Lund.

Men jag vet inte.

Men det var extrapriser på det mesta. Om man köpte 2 av varje. Jag köpte två gurkor. Två halloumi-ostar. Och enskilda varor av allt annat.

Jag åkte tillbaka till de italienska städerna. Florence. Verona. Jag badade bastu med Florence. Och stirrade ut över en sjö. En 12-gradig sjö med grumligt vatten.

Jag tänkte på Skräcken i den svarta Lagunen från 1954. En film från min barndom som inte går att radera bort. Skräcken var ju egentligen halvsnäll – men att dra i folks ben under vattenytan är inte snällt.

Mina f d kollegor jublar över vatten och tänker sig bada med Skräcken. Jag tänker filma skeendet.

Och sen kom Keira Knightley. Halvmisär till film där hon fick vara misstänksam mot allt och alla och allt och alla fick vara misstänksam mot henne.

Nåt om nån som hette Lyngstad (!) i hytt 10.

Men det stora jublet . Innan matchen börjar. Är att jag ska se svensk landslagsfotboll på TV för första gången på evigheter. Florence och Verona har ViaPlay. Äntligen. Jag kanske inte får jubla lika mycket när matchen väl spelas.

Sverige – Schweiz.

Trumps mardröm. ”What the …. The same country playing against itself???!!”

Jag blir här en vecka till. Sedan långsam avförd mot Norge. En ny hund. En ny katt.