Redhill.
40 minuter söder om London Bridge.
Här sprängde Alfred Nobel sin första dynamitgubbe. Det som ser ut som sjöar jag går vilse runt är gamla stenbrott som nu är vattenfyllda.
Här bodde Aleister Crowley – ockultisten som då och då blir en referens i skräckfilmer för sina skrifter.
Och sista dagen ramlar jag över polisens facebooksida och märker att de stilla dagarna egentligen inte var så stilla för andra. För på den sidan hängs skurkarna ut – och ibland även de misstänkta och så blir det en ursäkt efteråt när den misstänkte friades av domstol.
Men mitt uppdrag;
Gus – 3 åring långbent labrador med förkärlek till att
- Jaga rävar
- Rota i familjens kompost
- Leverera diverse saker som ska kastas
- Föredrar tennisbollar istället för katter
En dag tar vi sikte på en pub sådär 3 km bort. Det går bra att komma dit.
Det går sisådär att komma därifrån. Den omhuldade Surreyanska cykelstigen är översvämmad.
Vänd om.
Annan väg.
Fel väg.
Fel stenbrott.
Vi går 9,5 kilometer. Istället för 3.
Och upptäcker det närliggande samhället Merstham. Om det samhället har polisen mycket att rapportera om. Knark, rån, bilkrockar. Och det som de kallar ASB – Anti-social behaviour. Det visade sig till och med innehålla att man inte plockar upp hundbajs.
Jag och Gus är inte misstänkta för det.
Vi ser en misstänkt frisörsalong.
Inte säker på att marknadsföringen fungerar.
Det blir bara ett restaurangbesök på en hel vecka. Det ska tas igen under helgen i London.
Att det bara blev ett besök – beror på familjens perfekta kök. Matglädjekök.
Men den besökta restaurangen var bra. Italiensk säger de. Men ingen Amero di Capo.
Men en chiliöversvämmad ceviche. Som Peruaner skulle protestera emot. Var är choclon? Var är Leche de Tigre?
Vi ser en nyfiken häst.
Vi har gått vilse även den dagen.
Här går det inte bara att traska rakt ut i skogen. Om det inte är staket så är det varningsskyltar om privatiserande. Inte sådär informativa skyltar utan förbannande skyltar. inte ”private” – utan ”Private!! Strictly no entrance!!”
Vi äter glass.
En av oss äter också upp halva glasburken. Den är ätbar visar det sig efter att fingrar riskerat livet i försöket att rädda burken.
-”Vill du komma tillbaka nästa år?”
Jo men jo.
Här var det ju stilla dagar.
Redhill.
Och bara 40 minuter till London Bridge.
Dit jag åker om en stund,.
itsallabouttransparency 