30 | August | 2025 | itsallabouttransparency

Regnet kommer 11.41 säger väder-appen. Vi går ut 11.00. Det luktar bensin. Det är den 82-årige grannen som är ute med sin fyrhjuling. Eller granne och granne. Han växte upp i huset som jag ockuperar nu. Hans mor planerade fikonträdet vid köksdörren. Huset är sisådär 250 år gammalt. Han bor i ett nästan lika gammalt hus medan hans sons hus är bara 1 år gammalt.

-”They don’t build houses like ours nowadays”

Han plockar björnbär.

Han förklarar att de måste plockas nu för vid månadsskiftet blir det oätbara. För då tar djävulen över dem.

Jag tänker att det är frostnätter. Så det är nog djävulen.

En timme senare bankar han på dörren. Hälsar med sin Hugh Grant-dialekt – ”Here’s a Blackberry crumble. If you have cream it will taste better.”

Men den smakar helt strävt underbart utan grädde.

Sedan fortsätter det att knackas och bankas på dörren. Men det är Amazon-leverantörerna. Skänken fylls.

Bor man långt ute på landet så shoppar man on-line.

En av amazonerna är rädd för hundar och vägrar kliva ur bilen. Märkligt nog är det hundmat han ska leverera.

Post-madamen däremot kliver ur bilen med ett hundkex i handen och kräver att få träffa hunden som är inomhus.

Det rör på sig här ute på landet. Det knackas och bankas på dörren stup i kvarten.

Under tiden strilar regnet ner.

Det är dags att åka och handla. Men vägen tar slut. Jag har tagit fel väg. GPS Och så börjar det blinka om en ”low pressure” och sen en ”flat tyre”. Men den är inte mer flat än att jag kan köra tillbaka till det tillfälliga hemmet. Där blir däcket flat.

Jag har dessutom huvudvärk. Koffeinabstinens. Det finns bara decaf i det tillfälliga hemmet.

Jag behöver köpa riktigt kaffe. Det är 7 km till närmaste butik. Det finns en cykel.

-”Nej!” Säger ägarna till det tillfälliga hemmet . -”Det är för många backar. Vi betalar en taxi om du åker till affären!” skriver de på WhatsApp från norra England där de kör runt med en hyrbil för deras bil bestämde sig för att inte förflytta sig.

Bilgudarna är emot oss.

Men de ringer Rob som kör runt med sin rullande däckverkstad. Rob kommer på eftermiddagen och byter ut däcket. Han klagar på vägen men säger att det också ger honom mer jobb så han borde inte klaga på vägen.

Huvudvärken är kvar. Koffein! Så jag tar fram färdriktningen mot den stora butiken. Tesco i Cardigan. Det är mestadels vägar som utvecklats ur kostigar. Ett möte leder till att den ena bilen behöver backa till en korsning. Men det är gott om korsningar.

Men framme i Cardigan blir det svårt. GPS har hittat Tesco men där Tesco ska finnas står det Croeso på vägskylten. Nu är ju Tesco där. Croeso betyder ”välkommen” på walesiska.

Det är en perfekt butik. Jag hittar allt jag behöver. Framförallt god koffein.

Gott om kassor. Jag vrakar och väljer och hon ser ju snäll ut så jag tar den kassan. Medan jag lastar upp tomater, gräslök, ost, mjukost, öl, vin, biff, kyckling, pasta, lax, pastasås, ris, bröd och annat så blir jag förhörd. Hon klämmer ur mig syfte och smak om min vistelse i Wales och kluckar glatt när jag säger att jag ska tillbaka i september till Pencoed som hon rättar till med uttalet ”Pencoid” fast stavningen är ”Pencoed”. Hon får också nåt drömskt i blicken när hon konstaterar att jag är dog-sitter. Allt detta förhör grundas på att jag inte har ett Tesco -kundkort eftersom ”I’m a tourist”. Slutligen konstaterar hon att den belgiska ölen är för stark.

Vägen tillbaka går fortare. GPS och jag är vänner.

Idag på morgonen. Allt blir underbart för jag får en rejäl dos koffein. Solen är på väg upp – men jag vaknar klockan 4 av att det lyser i hallen. Jag som hade släckt alla lampor. Vad i helvete?

Men det visar sig att damen i huset har en ’vakna lagom fort’ lampa som sakteligen vässar upp sig allteftersom minuterna går. Scary – att ha den inställd på klockan 0400.

Jag somnar om.

Barnet väntar på sin frukost när jag väl klivit upp. 0630. Utan ”vakna lagom fort” lampa.