Regnet kommer 11.41 säger väder-appen. Vi går ut 11.00. Det luktar bensin. Det är den 82-årige grannen som är ute med sin fyrhjuling. Eller granne och granne. Han växte upp i huset som jag ockuperar nu. Hans mor planerade fikonträdet vid köksdörren. Huset är sisådär 250 år gammalt. Han bor i ett nästan lika gammalt hus medan hans sons hus är bara 1 år gammalt.
-”They don’t build houses like ours nowadays”
Han plockar björnbär.
Han förklarar att de måste plockas nu för vid månadsskiftet blir det oätbara. För då tar djävulen över dem.
Jag tänker att det är frostnätter. Så det är nog djävulen.
En timme senare bankar han på dörren. Hälsar med sin Hugh Grant-dialekt – ”Here’s a Blackberry crumble. If you have cream it will taste better.”
Men den smakar helt strävt underbart utan grädde.
Sedan fortsätter det att knackas och bankas på dörren. Men det är Amazon-leverantörerna. Skänken fylls.
Bor man långt ute på landet så shoppar man on-line.
En av amazonerna är rädd för hundar och vägrar kliva ur bilen. Märkligt nog är det hundmat han ska leverera.
Post-madamen däremot kliver ur bilen med ett hundkex i handen och kräver att få träffa hunden som är inomhus.
Det rör på sig här ute på landet. Det knackas och bankas på dörren stup i kvarten.
Det är dags att åka och handla. Men vägen tar slut. Jag har tagit fel väg. GPS Och så börjar det blinka om en ”low pressure” och sen en ”flattyre”. Men den är inte mer flat än att jag kan köra tillbaka till det tillfälliga hemmet. Där blir däcket flat.
Jag har dessutom huvudvärk. Koffeinabstinens. Det finns bara decaf i det tillfälliga hemmet.
Jag behöver köpa riktigt kaffe. Det är 7 km till närmaste butik. Det finns en cykel.
-”Nej!” Säger ägarna till det tillfälliga hemmet . -”Det är för många backar. Vi betalar en taxi om du åker till affären!” skriver de på WhatsApp från norra England där de kör runt med en hyrbil för deras bil bestämde sig för att inte förflytta sig.
Bilgudarna är emot oss.
Men de ringer Rob som kör runt med sin rullande däckverkstad. Rob kommer på eftermiddagen och byter ut däcket. Han klagar på vägen men säger att det också ger honom mer jobb så han borde inte klaga på vägen.
Huvudvärken är kvar. Koffein! Så jag tar fram färdriktningen mot den stora butiken. Tesco i Cardigan. Det är mestadels vägar som utvecklats ur kostigar. Ett möte leder till att den ena bilen behöver backa till en korsning. Men det är gott om korsningar.
Men framme i Cardigan blir det svårt. GPS har hittat Tesco men där Tesco ska finnas står det Croeso på vägskylten. Nu är ju Tesco där. Croeso betyder ”välkommen” på walesiska.
Det är en perfekt butik. Jag hittar allt jag behöver. Framförallt god koffein.
Gott om kassor. Jag vrakar och väljer och hon ser ju snäll ut så jag tar den kassan. Medan jag lastar upp tomater, gräslök, ost, mjukost, öl, vin, biff, kyckling, pasta, lax, pastasås, ris, bröd och annat så blir jag förhörd. Hon klämmer ur mig syfte och smak om min vistelse i Wales och kluckar glatt när jag säger att jag ska tillbaka i september till Pencoed som hon rättar till med uttalet ”Pencoid” fast stavningen är ”Pencoed”. Hon får också nåt drömskt i blicken när hon konstaterar att jag är dog-sitter. Allt detta förhör grundas på att jag inte har ett Tesco -kundkort eftersom ”I’m a tourist”. Slutligen konstaterar hon att den belgiska ölen är för stark.
Vägen tillbaka går fortare. GPS och jag är vänner.
Idag på morgonen. Allt blir underbart för jag får en rejäl dos koffein. Solen är på väg upp – men jag vaknar klockan 4 av att det lyser i hallen. Jag som hade släckt alla lampor. Vad i helvete?
Men det visar sig att damen i huset har en ’vakna lagom fort’ lampa som sakteligen vässar upp sig allteftersom minuterna går. Scary – att ha den inställd på klockan 0400.
Jag somnar om.
Barnet väntar på sin frukost när jag väl klivit upp. 0630. Utan ”vakna lagom fort” lampa.
Vi traskar ut i den underbara morgonen. En av oss studsar och sniffar och den andra älskar världen (p g a koffeinmissbruk).
Vi ser en hare. Vi ser en sol kliva upp över trädtopparna. Vi ser daggstänkt gräs. Vi blir blöta om tassar och tår. Vi har det bra.
-”Such a beautiful place” sade däckspecialisten Rob. Vi håller med.
Om jag förstår det hela rätt så är ursprunget till namnet Wales =främling eller utlänning. Walha.
Så jag är en främling bland främlingar. Tågar från Paddington;
Där är alla främlingar. Främst japaner som attackerar björnen Paddingtons bänk och plattform 9 3/4 med kameror i högsta hugg och med uppropande till sina barn om hur de ska posera.
Men sakteligen börjar Walha närma sig. Jag ser fåren.
Jag ser stationsskyltarna och uppmaningar. Jag tänker att det är ett komplicerat språk men sen får jag det förklarat att om man bara känner till vilka ljud bokstäverna vill ha – så blir det enklare.
Fan trot.
Första natten i Albertawe – så kan Swansea också kallas – ”mynningen av floden Tawe”. Känd för poeten Dylan Thomas och får nåt annat. Säkert. Det är gråmulet. Fuktblöta hus. Ett 2 * hotell med den piggaste receptionisten nånsin. En öl och en kycklingburgare och en singel malt som hon häller upp som en dubbel malt. Bra så. Pensionärer och vägbyggare och jag.
Och en hare.
Tågar vidare. Till Carmarthen. Vi är 5 passagerare på hela tåget. Det smakar utflyttning. Eller att folk är på semester. Eller att folk inte åker tåg.
De åker inte heller buss. Jag är enda passageraren mellan Carmarthen och en bra bit på den krokiga vägen mot Castellnewydd Emlyn = Newcastle Emlyn. Staden med 1144 invånare.
Passerar det nationella ull-museet. Det vill jag inte besöka.
Passerar ett samhälle täckt av varningsskyltar och container-hem. Det vill jag inte heller besöka.
Men jag måste besöka Newcastle Emlyn. Där finns närmaste affär.
Familjen vars hus och hund jag ska passa har bara bott en vecka i huset. Sicksack mellan flyttkartonger och nymålade väggar. Men det är en gudagod plats att vara. Grönt så man behöver inte korsa floden för att se om gräset är grönare på andra sidan. Det kan det inte vara.
Mitt uppdrag. Eurasiern River. Stor risk att detta blir en total favorit.
Det blir en vecka här. Eller 6 dagar. Lite oklart när familjen återvänder. Men jag är en flexibel pensionär.
Efter dagarna med River blir det 2 eller 3 dagar i Caerdydd = Cardiff. Uppgift= gå i Gavin och Staceys fotspår. Fast Stacey bodde ju i Barry – några mil söder om Caerdydd. Blir det 3 dagar i Caerdydd så blir det en vända till Barry.
Sedan två familjer i London-trakterna som ska ha omvårdnad och skötsel. En hel månad som främling i britternas land.
I september nästa år återvänder jag till Wales. Pencoed med 9166 invånare och minst 2 hundar. Jag ska vakta de två hundarna. April – maj = Manchester. 1 hund.
Än så länge är 2026 ett öppet ark. Förutom Manchester och Pencoed.
Det tjatas. -”När skriver du boken? Vi är många som vill läsa!”
Folk är snälla.
Men den finns ju där, I tankarna, Ingen jävla Nordic Noir där man som Mons Kallentoft ska tänka ut det vidrigaste sättet att mörda nån. I verkligheten är det stekpannor i fyllan som är det vanligaste sättet att mörda nån. Eller en rostig morakniv i buken. Inte en glaskista med sugrör 1 meter under marken eller inmurning i en vägg.
Däremot är ju Val McDermid’s – ”skjut och lägg kroppen i en stia med hungriga grisar men glöm inte bort att ta bort spännet till bältet för det äter inte grisar” ett bra sätt att göra sig av med mordoffer. Men jag ska ju inte mörda nån. Jag ska skriva en bok.
Kanske.
Kanske.
Det finns två olika scenarios för boken;
Hundpassare som försvinner en efter en efter att ha blivit godkända av en hundägare i Dolomiterna. Men det ska inte vara typ den amerikanska studenten som försvinner och så kommer Liam Neeson väsandes och hotar att bryta varje ben i kroppen på Dolomiter-typen. Nej – det ska vara som i filmen som 30 år senare inte lämnat tankarna – ”Picnic at Hanging Rock” . Hundpassarna försvinner en efter en. Deras profiler på hundpassar-appen blir inaktiva. Ingen Liam Neeson letar efter dem – snarare Isabella Rosselini-typ i nunnekläder. Möjligen har hundpassarna kommit till ett ställe utan folkpartister – en bättre plats. Eller så har hungriga grisar ätit upp dem. Det får Isabella Rossellini -typen reda ut.
Huset med de stängda dörrarna som ska förbli stängda Husets namn kan översättas till ”askhålet” eller ”den andra sidan”. Ingendera av namnen är lugnande
2. Min nästa hundpassning. Den skulle ha skett i Cotswold, England men familjen har sålt huset och köpt ett nytt hus – eller ett gammalt hus – mitt ute i ingenstans i Wales. De flyttar in i helgen. -”Vi gör klart köket och gästrummet – sen åker vi på 10 dagar semester” Och jag kommer dit när de ska resa och fortfarande inte känner hela huset och jag ser en massa dörrar som jag inte tänker öppna. Först. Sen kan jag inte stå emot. Eller jag och jag. Det ska ju inte vara jag Eller kanske, Och det ska inte vara som House on the Hill – utan mer The Others . Det är inte det som är bakom dörrarna som är skräcken utan jag som inkräktare – nykomling – intruder. Ja som om storyn vore skriven av en katt.
Eller så blir boken skriven i mitt huvud och that’s fine.
I vilket fall lämnar familjen en manuellt växlad BMW som flyktbil. För mig. Eller katten.
Jag försöker förstå de senaste dagarnas hela havet stormar i Tidögänget. Såhär tänker jag att det hela gått till ;
-” Vi måste visa styrka. Vi får inte ge oppositionen ett överläge. De får inte använda folkmordet….”
(Avbryten)
-”Folkmord? Det är för starkt. Vi säger ’svält’’”
-”Ok. Vi måste visa styrka. Vi får inte ge oppositionen ett överläge. De får inte använda svälten mot oss. Det räcker inte längre med att vi säger att vi för dialog med Israel. Vad sägs om sanktioner i form av stoppat handelsavtal?”
-”Är du helt semesterförstörd? Så långt kan vi inte gå!”
-”Men det fina i kråksången är ju att det aldrig går igenom i EU. Det bromsar ju Tyskland, Ungern och Tjeckien och andra.”
-”Aha – du knipslugne! Så vi låtsas vara seriösa och ta i med hårdhandskarna?”
-”Exakt. Men nu gäller det att sprida ordet om vår bluff. En Uffe-bluff *fnissar* Vi måste se till att de närmaste fattar vad vi menar med detta. Ring Jimmie, Ebba – du håller koll på Livets Ordarna så de inte exploderar.”
Sålunda gick budskapet ut i världen.
Jimmie briefades.
Men kan man lita på Jimmie?
Självklart inte.
-”Haveri!”
Skådespelet kan börja. Jimmie ser sin chans att profilera sig. Tidö stjälper. Inget hjälper. Det finns inte en chans att regeringen vänder så tvärt utan att informera Jimmie i förväg – trots Tidöavtalet om att utrikespolitik inte ska finnas med i avtalet.
Panik hos Kristdemokraterna. Helt plötsligt är Sverigedemokraterna mer Israelvänliga än de som väntar på Messias återkomst.
-”Vi måste bli mer Israelvänliga än Sverigedemokraterna. Jävla Jimmie som inte spelade med i spelet!”
-”Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem!”
-”Men det är ju emot tvåstats-lösningen?”
-”Snälla Jakob. Detta är ett spel. Det går inte igenom men vi tar över ledarbollen.”
…när jag ser att den lilla ön som heter Mårtens Holme heter så för att en Mårten blev mördad där. Men det var ju inte denna ö – utan en ö med samma namn uppe i Bergslagen.
Då tynar upphetsningen.
Varför denna ö vid Tollare i Nacka kommun heter så är oklart. Men det är en trivsam ö med klippor och kvarglömt paraply.
En vecka i Tollare. En hund med bestämda vanor. Kola vill gå ut tidig morgon och sen kväll. Resten är strejk. Hon har också en klar uppfattning om var hon vill vandra. Det är bara att följa efter.
Tre katter. Eller två. Fast de är tre men Macchu ser jag totalt i 20 sekunder under en vecka. Hon avskyr sällskap och håller till inne i en garderob hela dagarna – men på kvällarna kommer hon ut ur garderoben (det är Pride-vecka) och botaniserar omgivningen,.
Så henne blir det inget foto på.
Picchu däremot. Pratsam hona. Också nattvandrerska. Katter på stan.
Duman. Betyder rök på turkiska. Ingen nattvandrare. Sover i stället i min säng. Spinner med låg volym så det är ok.
Tollare med vatten med skyddsduk. Tollare pappersbruk lyckades förorena vattnet med kvicksilver så det ligger en 30 000 m2 skyddsduk över slammet. Här badar folk. Nacka kommun tar inga vattenprover. Det är ingen badplats där folk badar.
Ute hos Mårten är det bättre att bada men där sköljs man upp på land så fort det passerar en fortgående flytetyg i sundet.
Här bor man stort men trångt. Stora lägenheter. Stora terrasser. Och grannen 7 meter bort. Men detta är inte Nederländerna så här är insynen begränsad. Det är grilltätt. Barntätt. Chihuahuatätt.
Men bara en djupfryst närbutik. Det är 25 minuters vandring eller 3 busshållplatser till närmaste ICA och 14 busshållplatser till ett utmärkt COOP i Orminge.
Två restauranger. Ett glasscafé.
Serviceindustrin har inte nått Tollare.
Härnäst blir det Stockholm, Dalarö, Stockholm, Bryssel, London, Swansea, Brongest, Cardiff, West Byfleet, London, Reigate, London, Bryssel, Åkersberga, Skarnes, Bryssel, West Byfleet, Basel.
itsallabouttransparency 