”Granada, land jag drömt om
Min sång blir zigenare när den är för dig
Min sång gjord av fantasi
Min sång, en blomma av melankoli
Som jag kommer för att ge dig
Granada
Blodigt land
På tjurfäktningseftermiddagar
Kvinna som bevarar förtrollningen
Av moriska ögon;
Jag drömmer om dig, rebell och zigenare
Täckt av blommor
Och jag kysser din karmosinröda mun
Saftigt äpple
Som talar till mig om kärlek
Granada Manola
Sjunget i vackra verser
Jag har inget annat att ge dig
Än en bukett rosor
Av rosor med mild doft
Som skulle inrama den mörkhyade jungfrun
Granada
Ditt land är fullt
Av vackra kvinnor
Av blod och sol*

(Agustin Lara 1932 – översättning ; Google)

Agustin Lara var mexikan men skrev om saftiga äpplen i Granada. Jag tror inte det växer äpplen i Granada. Det är för varmt. Men vad visste Agustin Lara? Han kanske menade apelsiner men det rimmade dåligt.

För apelsinträd kryllar det av.

Framförallt vid det vackraste klostret. Öde byggnad tänkte jag. Museum tänkte jag. Jag tänkte fel.

Det bor nunnor i klostret. Tysta nunnor. Man får inte prata med dem om man ser dem. Men man ser dem inte. De håller sig gömda. Från pratande turister.

Men ska man bara se en religiös byggnad så är det San Jeronimo-klostret. Slår katedralen med hästlängder.

Bägge religiositeterna kostar 7 Euro i entré-avgift. San Jeronimo är värt dessa 7 Euro. Katedralen kan man låta bli. Men Socorro Perpetua kyrkan är ju …rolig.

Man ska ta sig högt upp för att se staden. Upp på hotellets tak.

-”Alhambra! Du måste se Alhambra!” – säger alla som hör att jag ska tillbringa 30 timmar i Granada. Jag ser Alhambra från hotell-taket. Taket med den iskalla ”uppvärmda” poolen.

Jag såg Alhambra för 45 år sedan. Nu får jag inte se Alhambra. Från nära håll. Första lediga entré-biljett är till 19 juni. Adjö Alhambra.

Staden är fylld av grupper som ;

A) rusar runt med en karta med foton på där det gäller att hitta ett ställe och rusa snabbt vidare till nästa punkt. Som en sorts hysterisk Trim-orientering för USA medborgare

Eller

B) Hasar sig fram utan mål och mening förutom att vara nära guiden för att höra vad guden säger och ta foton på det som guiden pekar på.

Basaren. Gränder fyllda av butiker som säljer …. Precis samma saker i butik efter butik. Keramikgranatäpplen. Scarfar. T-shirtar.

Utanför basaren bidrar jag till ett inköp till en dam på Folkungagatan som samlar på badankor. Denna anka dansar flamenco.

Hamnar på bartorget. Plaza de Bib-Rambla. Tvekar. Baren som är mest bar inkluderar 6 nötskrikor.

Det är fult att bli berusad i Spanien. Sägs det. Jag tänker att dessa spanjorer tänkte att det nog bara är utländska turister runtomkring dem så då kan man vara berusad.

Jag stannar till där. Ser framför mig den första Negronin på 3 veckor.

Jag blir inte nötskrikig. Men jag känner mig lockad att pröva en cocktail som, jag aldrig kommer att dricka igen.

För mycket mescal-smak. Förstår namnet – Paloma Chingona.

Mat. Det behövs mat.

Och eftersom jag på tre veckor förbrukat knappat 120 euro på mat så… passar Puerta del Carmen väldigt bra. Propert. Stelt och som en spansk såpopera (klientelet).

”Saftigt äpple som talar till mig om kärlek”

Trots att det växer inga äpplen i Granada.

Tror jag.