Få platser på jorden får mitt hjärta att dundra. Cordoba i Spanien. Granada i Nicaragua (före Ortegas idiotier). Puebla i Mexiko.

Platser där friden insupes och lugnet översvämmar.

Nu lägger jag till Conegliano Italien på listan.

Tanken var att åka hit – 20 minuter från där jag hundvaktar – för att se världens bästa kvinnliga volleyboll-lag. Men säsongen är över.

Men jag förtvinar inte. Staden är underbar. 900 meter uppförsbacke och ett slott där man under medeltiden kunde kasta diverse saker på fiender.

Ett gäng skrikiga mc-ryttare dyker upp så jag går mot maten. Allt pekar på en turistfälla men ack så fel. Utsikt. Mat. Service

Och priserna! Helt absurt fantastiska. Negroni för 6 euro!

Jag säger som Ann Petrén i Masjävlar;

-”Har ni chansen! Åk hit!”

Fast det var ju Bali med sex inklusive. Conegliano är mer sippt.

Maten.

I kombination med utsikt blir detta en av de bästa luncherna jag har ätit.

Här kan jag andas fritt. Det är bara en halvtimme från Venedig. Med eller utan volleyboll är det en stad att traska runt i.