Cul em Borg.

Culemborg. Staden som evakuerades 1995 för floden Lek var inte att leka med då. Men nu har översvämningshinder byggts. Så nu behöver jag inte oja mig för plötslig flykt.

Men det är vatten överallt. Absolut överallt.

Och allt är platt. Att gå vilse är en vana nu den tredje dagen i Culemborg. Min vana att börja vistelse med att klättra upp på högsta punkten för att få en överblick blev att kliva upp på tredje våningen i huset jag vaktar.

Jag såg platta vattenfyllda tak.

I huset till vänster bor det ett start antal folk – de är inhyrda arbetare från östra Europa som arbetar på ostfabriken – Leerdamer. Den ost jag har på frukostsmörgåsen sedan 2019. Nu ser jag dem som står bakom osten.

Till höger en familj med ett barn som kliar Daisy genom spjälorna i staketet.

Hunden heter Daisy. En ettåring vars kropp agerar svajigt dragspel så fort hon ser en annan hund.

Här blir jag i 5 dagar till. Sedan 2 nätter i Amsterdam – för tågstrejken i Belgien är inte färdigstrejkad förrän sista tåget ska gå på söndagkväll.

Hemma två nätter.

Sedan blir det 27 italienska nätter. 2 eller 3 i Venedig och resten i Pordenone – som definitivt inte kan vara lika platt som Culemborg. Dolomiterna.

Min italienska månad. 400% ökning av vistelse i Italien.

I slutet av april återvänder jag till Culemborg – efter att ha varit hemma i 3 veckor (!). Då ska vädret se till att vi kan sitta på en bänk vid nåt av alla de vatten som finns och titta på änder. Och hägern. Om det nu var en häger.