Men man kan ju se rakt in i folks hus och hemman. Stora fönster mot gatan. Inga gardiner. Familjerna lever sina liv. Jag ser allt. Eller det mesta. Men man måste gå långsamt för att inte gå miste om det nederländska livet.
Familjen vars hus jag ska vakta sedermera har en förklaring. Hon är katolik och han är protestant. Han säger att katoliker är mer slutna – mer instängda medan protestanterna fläker ut sig mot omvärlden. Och Nederländerna såg ju till att katolikerna rök och drog till Belgien. Som då hette Spanska Nederländerna.
Kyrkorna skalades av. Inga färgglada nunor på väggarna. Här är det guds ord som gäller. Inte prål och lånta fjädrar.

Utrecht. Ett enda stort virrvarr av rundade gator med butiker och pannkaksrestauranger. Och så några anständiga museer.
Museer som sätter tankarna i rörelse… För mycket rörelse. Upprörelse.
Staden är en sommarstad. Man ska sitta vid kanalen och lapa drycker. Nu blåser isvindar över staden och inte ens en pannkaka värmer.








Den äldre stadsdelen håller på att klämmas in av stål och glasbyggnader. Utveckling eller avveckling?
Men den *-iga maten har en bra prisklass. Hälften av de belgiska Michelin-priserna.




















Tre väldigt bra restauranger. Jardin. Héron. Goedheyd. Om Jardin var lugnet så var Héron så nära myllan man kan komma med Goedheyd var godast – ja Goedheyd betyder godhet – men klart bullrigast.
Lördagen. En sväng över till Culemborg där jag ska vakta hund och hem under två vändor under våren.
Culemborg. Staden som resten av Nederländerna skojar om. Att gå i konkurs – då säger andra ”du har åkt till Culemborg”.
Ja – staden var en fristad vilket gjorde att fogdar utifrån inte kunde arrestera de skuldsatta som flytt till Culemborg.
Men det är en sömnig stad. Platta villakvarter. Men med stora fönster ut mot gatan. Min fantasi kommer att blomma.

Daisy som jag ska passa går långsamt. Hon sniffar mycket. Det är bra. Då kan jag spana in i de stora fönstrena och särskåda de lokala.

Men det är 10 dagar kvar till nästa vända till Culemborg. Första ska jag till Lille. Där väntar en annan labrador – Spoof!