Det är alltid minst en som har en silverglittrande blus…

…. Nu var det två. Jag lunkar med en långsamgående hund nerför backen. Jag möter festglada människor på väg uppför backen. På väg mot den lokala puben Railway Arms. Det av grannskapet ägda Railway Arms.

Det är nyårsafton. Och halvvägs i backen kommer en silverglittrare. Och nästa. This is England. Essex.

Livsglada människor med skum kläd – och humorsmak.

Det är en glädjens dag. Det blåser starkt. Fyrverkerierna (läs; berusade mäns ejakulationsersättning) kommer att blåsa bort i sidled. Pfuuitttt!

Hundarna gläds.

Kanske inte ”min” hund. Han är döv och bryr sig inte om konstgjorda ejakulationer.

Henry.

Han saknar sin bror som dog för några månader sedan. Det gör att han tror att jag är brodern. Eller ersättning för brodern. Familjen har skaffat ny hund. Mig. Han följer varje steg jag tar. Han sover på mina fötter. Mina fötter somnar innan jag gör det.

SaffronWalden. Byn som blev stad för att de fick sig tilldelade marknadsrättigheter. Och sen blommade saffranen. Och staden blev rik.

Och lever på goda minnen.

Mat.

Det måste ätas.

Torsk på Eight Bells . Thedrickande pensionärers tillhåll. Men med perfekt mat. Torsk med saffran och grädde.

Kalvfilé på Elizzas. Här vankas det också mycket grädde i såsen. Bra så.

-”Jag känner igen ditt ansikte!” Säger servitrisen. Ja, det är ju bara 16 månader sedan jag var här senast.

Kycklingburgare på Cross Key Hotel Serverad på en liten träplatta. Resultat; kycklingburgaren glider ner på bordet. Den är god men jag upptäcker att jag också ätit halva servetten som burgaren serveras på. Jag märker det för sent. Men servetten smakar burgare.

I natt kom snön. Den är på väg bort. Jag är också på väg bort. Cambridge nästa för 2 dagar.

I eftermiddag ska jag besöka stöldgodscentret Fitzwilliams Fast de säger att det är ett museum.

I morgon blir det Kings College Chapel Och drälleri runt staden. Jag tror studenterna är frånvarande. Terminen har inte börjat. Jag tror studenterna har hand om alla bardiskar och serveringsgångar. Jag har sett få äldre personer arbeta på en pub eller restaurang.

England. Essex. Övertydlighetens rike. Här är det inte ”No dogs allowed” som förbudsskylt. Här är det ”Strictly no dogs allowed”.

Och så säger värdarna att jag ska ha färdkost med mig. Hemgjord Raki. Stark Raki.

Leave a comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.