En taxiresa för 26 soles

Det blir en av de där trevliga taxiresorna där kilometrarna flyter.
Chauffören lyssnar på fotboll men skruvar ner volymen för politik är så mycket roligare..
Men det har börjat strax innan.
På restaurang Juez y Parte på Avenida La Mar nr 600 i Miraflores.
(ska inte missas när man är i Lima..)
2 timmars mat och dryck och sen 15 kilometer genom asfaltdjungeln till Ate.
Vi passerar Gaston Acurios nya restaurang.
Det är en bra man, säger taxichauffören.
Då känns det lägligt att droppa informationen jag precis fick under lunchen.
Gaston Acurio kommer att ställa upp i preseidentvalet 2016.
Han har nekat att han är intresserad – men han kommer att ställa upp.
Så påstår min källa – och kom ihåg var ni läste det först.

Nåväl, taxichauffören har bara gott att säga om både Gaston och hans far.
En hedersperson! Ja, all motsats till den där sprättande påfågeln Alan Garcia!!
Det enda fina med Alan Garcia är hans tidigare fru – Pilar Nores. Det är en fin dam. Jag körde henne en gång. Och när hon klev ur taxin sade jag till henne att min fru alltid sagt att ni är en fin dam. En verkligt fin dam. Hon höll min hand länge. Länge. Och tackade. Jag har alltid tyckt att den där påfågeln till man hon hade inte förtjänade henne.

Och så fortsätter vi prata om påfågeln Garcia.
Resan går fort.
Resan är rolig.
Vi skiljs åt med ett handslag.
Ett långt handslag.

20 minuter med Felipe

image
Du behöver aldrig vänta mer än 10 sekunder. Du får alltid förhandla mer än 10 sekunder. Taxi i Lima. Det sägs att det är världens billigaste taxi. Det kan stämma. 250 000 taxibilar i en stad med 8 miljoner invånare. Men inte en endaste av taxibilarna har taxameter. Därför får du förhandla. Och förhandla. Och veta vart du ska. Alla taxichaufförer kan inte stan. De sätter upp en skylt på taket och leker taxi. Utan taxameter.
Mina 7 kilometer hemifrån och till jobbet brukar kosta sådär 20-25 kronor. Efter förhandling. Då och då synas jag från topp till tå och så klämmer man fram “50 kronor!”
-“Ser jag ut som en gringo?”
-“Ja!”
En förhandling på minst 10 sekunder. Under tiden stoppas trafiken bakom.
Signalhornen aktiveras. Stressen ökar.
Med taxameter skulle 250 000 taxibilar inte ägna 10 sekunder åt förhandling. Trafiken skulle flyta fortare.
Felipe – fotot – har kört taxi i 40 år.
– “En gång försökte de med taxameter. Men som allt annat i detta land så gjorde man det så dåligt genom att importera begagnade taxametrar, som man lätt kunde manipulera. Det fungerade inte.”
Felipe insisterar att det är kundens marknad.
-“Men man kan väl säga nej till kunder som vill betala för lite?”
-“Nej, det står 10 brummande taxibilar bakom beredda att ta upp passageraren. Så man kan inte säga nej.”
Han kör en 23 år gammal Toyota Corolla. Det är hans andra bil. Den första höll i 17 år – en tysktillverkad Volkswagen skalbagge. Den sålde han till en granne för 1650 dollar. Den var ju från Tyskland och inte från Brasilien.
Baggen var sönderrostad och motorn hade skurit. Men grannen reparerade den och det var ett rent nöje att se “den cancersjuke patienten överleva och frodas”.
På instrumentbrädan har Felipe torkade apelsiner och citroner.
-“De är vackra.”
Han har också 4 “fina stenar” vid handbromsen.
-“Jag tycker om att omge mig med fina saker”.

-“Efter 40 år måste du hitta bra i hela Lima?”
-“Nej. Jag är en pitucachaufför. Jag kör i Miraflores. Där hittar jag. Jag tar mig inte ut i de nya förorterna. Jag vet att de finns men jag tjänar inte på att sitta i köer i trafiken på väg ditut.”

Felipe har nog kört lite för många år.
Vid två tillfällen försöker han köra mot enkelriktning. Han ser inte skylten, säger han.
Vid ett annat tillfälle är han millimetrar från en krock.
-“Det var den andres fel” säger han.
Det var det inte.
Men Felipe måste fortsätta köra.
Det behövs taxichaufförer som han.
Nyfikna på sina passagerare.
Och framförallt har han annat att prata om än den peruanska maten.
Det är unikt.
Och sällsynt.