En dag på museet

Den kom som ett brev på posten. Överraskande men nödvändig. Texten i Dagens Nyheter. Agnes Lidbeck.

”Enligt konstteorin finns det tre saker en betraktare bör göra inför ett verk. Titta. Se. Tänka.”

Titta. Se. Tänka.

Alltså ska barnen sitta i en lekhörna. Tycker hon. Och jag.

I söndags. Museum of Art and History. En samling av diverse stöldgods från jordens alla hörn. Och lite donerat från rika belgier. De verkar donera smycken. Till och med en juvelerarbutik. En hel butik. Designad av den kloke Horta. Och där. Under montrarna. Två barn. En leksaksbil i skrällig metall. Tvärs över golvet. Först bilen. Sedan barnen. Under tjut. Vilda tjut. Ett föräldrapar som klivit av sin roll. De tittar på smyckena över sina glasögonskalmar. Mumlar diskret. Som man gör. På ett museum.

-”Det är inte våra barn. De bara finns här” kan jag läsa i deras tankebubblor. Vi är ju i Belgien. Hemmet för alla möjliga seriefigurer. Även avklivna föräldrar.

Resten av museet är viskande tystnad.

Den tillfälliga utställningen – Crossroads – om alla folkvandringar i Europa och in i Europa mellan år 300 och år 1000. Vikingar som handlar (och härjar). Vandaler. Vandaler!!! Jag skulle vilja vara en vandal! Magyarer. Hunner. Visigoter. Saxer. Ja – det vandrades runt så mycket i Europa så en Svärjevän på Twitter skulle få skrivkramp.

Och där är allt bra. 3 språk. Jag hänger med. Trycker på E knappar överallt och får text på engelska. Men sedan in på donations och stöldgodsavdelningen – och jag får hitta på egna förklaringar till konsten. För där är det flamländskt. Franskt. Så jag gör det. Jag skapar mitt eget museum. Jag tittar. Ser. Tänker.

När glasstrutarna introducerades i det Romerska riket – rådde det en del missförstånd om hur man bäst konsumerar glassen.

En av de tre vise männen tog med sig fel burk. I stället för burken med myrra så råkade han ta med sig burken med ….. radium
Till skillnad från de andra nöjde sig Wilbur med att tvätta sig en gång vart sjunde år. Biljetterna sålde snabbt slut till badet.
-”Ok! Försök stjäla kakor nu om du kan!!”
-”Snälla! Ge mig tillbaka mina åror! Alla kan inte gå på vatten!!”
-”Vem tror du vinner brottningen?”
-”Jag bryr mig inte ! (Jag har fullt upp med min hemorrojder)”
Baltazar hade hört det andra prästerna prata om att ”tappa hakan” men han hade inte riktigt förstått vad det betydde. Hans övningar gick för långt.
-”Måla en duva” sade familjen till Willem Greets.
-”Duva? Vad är det? Jag vet hur en ko ser ut – så jag testar med en sån!”
Javier trodde alla barn hade likadana navlar tills han för första gången duschade efter gymnastiken
Jacinta ilsknade till då nån hade blandat grus i pajen. Med bara en tand kvar blev det bara sallad resten av livet.
Beatrice var inte nöjd. Även om koppen hade hennes namn ingraverat – såg hon att de andra fick större koppar för spriten på festen. Hon hade redan förträngt den förra festen som ingen annan hade glömt.