Det var bättre förr …. Eller kontinenten som blev inkontinent… Eller vem kan man lita på?

Var finns de bra? De som kan kliva in och medla när ett land brakar sönder och samman? Förr fanns det flera i LatinAmerika.. nu är det Uruguay och kanske Mexico. Bolivia brinner. Chile brinner. Venezuela töms på folk. Colombia backar från freden.

Men vi börjar med 1993. Då var hon 17. Nu är hon 43. Vi möttes 1993. Då var hon en bland många på internflykt i landet. Vi äter lunch mittemot varandra. Vi har träffats förr men vi har inte pratat om förr. Vi har inte testat vilka vi känner. Jag nämner ett namn. Hon skiner upp. -”Han hade utbildningar med oss. Vi berättade vad vi varit med om. Vad som skrämt oss. Den flykt vi var på. I vårt eget land. Krig. Eller inte krig. Det är en massaker när beväpnade dödar obeväpnade”.

Vi kan ha mötts. Jag var också med på de mötena. För 26 år sedan. Möten där internflyktingar berättade och lyssnade. Om sina trauman av kriget. Susto sade de. Vi pratade om gröna ormar man kan möta i skogen. Alla visste vad de gröna ormarna var symboler förr.

-”Att lyssna på de andra räddade mig” säger lunchsällskapet. -”Jag förstod att jag inte var ensam om att vara rädd. Vi var många med samma historia”

Hur gör man med skrämda traumatiserade människor i ett krig? Det behövdes metoder som de känner igen. Gräv. Gräv. Intervjua. Ett barn behöver träffa någon att lita på. Som pratar med barnet om det som har hänt. Där det har hänt. Sällskap. Sällskap att lita på. Det var grunden för projektet. Möta andra i samma situation. Med samma susto. På drift i sitt eget land. Utan möjlighet att använda sina traditionella kläder för då syns det att man är på drift. Att man inte bor där man hör hemma.

Någon dag senare träffar jag Karolina. Vi arbetade ihop 1990-93. Gatubarn. En av de klokaste människor jag har träffat. Nu bor hon i en stuga på landet. Med hund förstås. Hon har hunnit bli 69 år av klokhet. Skärpt. Kunnig. Glad.

Och där hamnar vi igen. Vem kan man lita på? Kontinenten med så mycket hopp för 10 år sedan. De kloka ledarna. Som visade sig ha öppnat sina plånböcker för gåvor från Odebrecht – som visade sig ha tullat för mycket av andras pengar. De kloka som slutade vara kloka. Så vad finns kvar av klokhet och tillit på denna kontinent som blivit alltmer inkontinent? Uruguay….. möjligen.

LatinAmerika. Här finns de högljudda runda herrarna som leder sin högklackade unga dam till bordet och beställer champagne till hamburgaren. De syns överallt. De som höjer rösten. Mannen på flygplatsen som gastar över att hans resväska inte kommer bland de första på bandet. Han vevar med armarna. Han är upprörd över att inte bli prioriterad.

LatinAmerika. Inkontinenten med de största klyftorna i världen. Peru där man avskyr de venezolanska flyktingarna för ”folk borde stanna i sina hemländer men man vill passa på att hälsa till moster som bor i Madrid..”

Och så finns Antigua.

Antigua där restaurang efter restaurang serverar pizza, panini, crostini. Långt från den guatemalanska maten. Men här finns över 200 språkskolor så här gäller det att se till att studenterna har något att äta. Pizza Panini Crostini. Långt från Guatemala.

Panama. Penningtvättade skyskrapor. Köp tio våningar i ett höghus. Colombianska. Venezolanska smutsiga pengar blir ”rena”. Staden växer mot himlen. Långt från klyftorna.

Den inkontinenta kontinenten.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.