12 timmar – 3 filmer

Sätet var så smalt så jag tände lyset. Ljusknappen sitter där låret sitter. KLM har klämt in 3-4-3 sittning i en Boeing 777-300. Trångt om stjärterummet. Men skärmen var bättre än på de gamla 747orna. Se filmer där fick mig att fundera om jag hade haft fel kontaktlinser i ögonen. Suddigt.

Nu hade jag kortspelande holländare i 3 raden. Han närmast var en 2-metersman men han höll snällt sina armbågar i schack. Utom när han var på väg att vinna i kortspelet. Då dängde han korten på bordet med hela kroppens kraft.

Resten av planet var tatuerade.

Och här sitter jag och tror att jag såg 3 filmer. Jag såg 4 – började med en spion-mossad-Iran film där allt går fel men går så väldigt rätt. Minns inte vad den heter, för huvudet blev fullt av Britt-Marie var här. En film jag verkligen ville gilla men hade svårt att göra det. Varje scen borde ha kortats en sekund. Då kanske det hade blivit lite rörelse. Jag ville gilla filmen för det var ju Tuva Novotny som hade regisserat. Hennes telefonnummer hade jag i min mobil 2003-2005 tills den elake mannen på gatan i Bryssel skulle krama mig mitt i natten och blev bortknuffad och 5 minuter senare upptäckte jag att ficktjuven hade min telefon. Jag spärrade den så han inte skulle kunna ringa till Tuva Novotny.

Men det var en seg film. Trevande. Haltande.

Så in i nästa. Och då blev det fart. Lögner. Svek. Terapisamtal. Självmord. Eller inte? Syskonbarn som inte flyttar till Norge utan flyttar ihop med Juliette Binoches man. Det märkligaste med filmen är att de lyckats göra Juliette Binoche ganska ful. Mission impossible.

Men sjujävlar så bra. Framförallt terapisamtal med stela psykiatern som tinar och tinar allteftersom Juliette har slaskat till det i sitt privatliv.

Och så blev det ännu bättre.

Carmen och Lola. Det klappas i takt och det sjungs. Och polisens vakttorn över stadsdelen med romsk befolkning har inga väktande poliser längre. Väkteriet sköter familjerna själva. Flickorna ska giftas bort. Snabbt. Fort. Annars. Det blir bättre. Ett tag. Sedan blir det bara sämre. Och om slutet var ett slut eller en början till nåt nytt? Det är bara att gissa.

Så ett jävelusiskt långt flyg kan tyna bort. 9600 kilometer eller nåt sånt. Över Kabul. Över Moskva,

Nu i Amsterdam. Det regnar. Människorna hukar sig inomhus. Flygplatsen var öde. Trodde jag. Alla gömde sig i loungen. Här är det stolfattigt.

Människor på väg. Men eftersom det är söndag så råder könsbalans. Nu är det inte affärsresenärerna,. Nu är det allhelgonarna. På väg hem.

Jag med. 4 mjukhundar i bagaget. Någon har fyllt 8 år. Jag har missat det. Kompensation på väg.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.