– Men det är vad barnen vill och behöver. Säger han. Ordföranden – inte för organiserade barn, utan för organiserade hemarbetande. Jag trodde han var vald att vara talesperson för de vuxna hemarbetarna, men han skriver om vad barnen vill och behöver. Hans slutsats är att barn behöver nära relationer med vuxna (som om det vore en nyhet…) och att dessa relationer bara skapas genom att en förälder är hemma med barnet. Läääänge.
På så vis missdugliggörs alla som nån gått haft en dagisplats, eller vuxit upp i ett land där föräldraledigheten är 5 veckor. Eller kortare. Ni har ingen nära relation och ni är förmodligen stökiga, bara så ni vet om det.
Stökiga barn ja…. Redan de gamla grekerna klagade på dåligt uppfostrade barn.. Så det är inget nytt. Vuxengenerationen har alltid klagat över ohörsam ungdom. Och kommer nog alltid att göra det.
itsallabouttransparency 
Den svenska familjepolitiken är främst till för att stödja karriärkvinnors och ensamstående mammors behov och alla vi andra får snällt ställa oss in i ledet. Vanliga familjer räknas inte, för hur mycket samhället än diskriminerar vanligt folk så vet våra politiker att de på något sätt kommer att klara sig. Tanken bakom denna politik är främst att barn till vanligt folk inte skall få en bättre uppväxt än barn till dessa prioriterade grupper. Barns tgrygghet utgår ofta från föräldrarnas trygghet och om föräldrarna inte känner sig trygga med att lämna bort sitt barn då kan barnet känna sig otrygg. Jag vill naturligtvis inte göra det svårare för ensamstående eller karriärister. Det jag är ute efter är mera flexibilitet i samhället. Idag väljer en del kvinnor att bli egenföretagare eftersom detta ger dem möjlighet att vara mera med barnen än de skulle kunna vara som anställda. De kan ju exempelvis låta vinst stå inne i företaget för att sedan ta ut den som lön när barnen är små. Med tanke på att många förstföderskor numera är ganska gamla så kan det ha samlats ganska mycket i firman och detta kan betalas ut som lön under småbarnsåren, jag har vsett exempel på detta. Varför kan inte samma möjlighet finnas för vanliga anställda? Man skulle ju exempelvis kunna göra så här att eftersom kvinnor lever längre än män så borde de ha lika många år som pensionärer. Då blir det möjligt till ett par extra år på arbetsmarknaden för kvinnor, en del av denna tid skulle kunna användas till småbarnsåren.
En annan grupp som brukar klara av att få vara med sina barn under småbarnsåren är lärare som genom att först inte ta ut föräldrapenning under sin inledande föräldraledighet, sedan gå i och ur tjänst i samband med lov och slutligen avsluta med att ta ut ledighet med lagstadgad föräldrapenning. Då har de möjlighet att stanna hemma med sina barn medan dessa är små, för trixandet ger ganska många månaders extra ledighet, kanske rent av år. Varför kan inte alla småbarnsföräldrar få denna möjlighet?
Så är verkligheten och den är inte rättvis! Detta känner våra politiker till, men de bryr sig inte. Om samhället inser vad dess prioriterade och myglande grupper ställer till för samhället på lång sikt innan allt gått över styr, då finns det kanske en chans. Men om vi skall fortsätta att låta dessa grupper styra hur vi bygger vårt samhälle då kommer vi att utvecklas till ett U-land.
Och länder med kortare föräldraledighet är alltså u-länder?
Jag är varken ensamstående eller karriärist, ändå har det varit självklart att arbeta, trots att jag har/haft små barn. Jag har varit mycket trygg med den förskola barnen haft plats på, barnen har fått lekkamrater, stimulans av erfarna pedagoger, stimulans jag inte kunnat ge dem ( t ex inom musik – jag kan knappt ta en ton), en struktur på dagen som varit nyttig inför skolan. Förskolor är inte förvaring, barnen får så oerhört mycket mer, de tränas socialt, de får utveckla sina färdigheter, kort sagt, jag är en vän av dagis.
Vad Himmelstrand verkar glömma bort är att barn mycket väl kan knyta an till FLER vuxna än de egna föräldrarna, förutom att de knyter an till jämnåriga.